Du slarvar med våra sjuka, Strandhäll

Debattören: I slutändan är det patienterna som får lida när utredningar går i långbänk

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2018-01-24

I veckan berättade Aftonbladet om lungsjuka Beatrice Halby som är i stort behov av nya lungor. Annika Strandhälls och socialdepartementets långbänk av utredningen kring organdonation är häpnadsväckande, skriver Ella Bohlin.

DEBATT. Sjukvården är den politiska fråga som rankas som viktigast av svenska folket. Detta enligt en Novus-opinionsundersökning som kom i slutet av förra året. Att medborgarna tycker att sjukvården är allra viktigast visar att det finns oro om brister.

Och sjukvården i Sverige mår inte bra. Rapporter från norr till söder handlar allt oftare om människor får vänta allt för länge på att få den vård de behöver.

Som barn- och äldrelandstingsråd är jag med och fattar beslut som rör hälso- och sjukvården i Stockholm. Socialminister Annika Strandhäll brukar påpeka att det ytterst är landstingen som ansvarar för hälso- och sjukvården. Det stämmer.

Samtidigt är landstingen och regionerna beroende av en välfungerande sjukvårdspolitik från socialdepartementet. Tyvärr har vi i dag en socialminister som sköter de viktiga hälso- och sjukvårdsfrågorna med lillfingret.

Ett exempel på detta kunde vi nyligen se vad gäller organdonationer. Det räcker nämligen inte med ett donationsfrämjande centrum. Annika Strandhäll meddelar närmare 2,5 år efter att utredningen ”Organdonation – En livsviktig verksamhet” lämnats till socialdepartementet att förslagen för att få fler att donera organ inte håller juridiskt, utan att en ny utredning krävs.

Det är självklart att viktiga avvägningar måste göras så att förslagen stämmer med grundlagen. Men när många personer står på väntelista för organdonation och ett antal dör varje år som en följd av detta är socialdepartementets långbänk av utredningen häpnadsväckande.

Försäkringsskyddet för läkemedel är ett annat exempel på regeringens senfärdighet på hälso- och sjukvårdsområdet. Alla leverantörer av läkemedel är inte med i Läkemedelsförsäkringen, vilket innebär att alla läkemedel som säljs på apoteken inte har detta fullgoda försäkringsskydd. Det är negativt för patientsäkerheten. På våren 2013 lämnade därför en utredning förslag på hur patienter kan få information om ett läkemedel inte omfattas av Läkemedelsförsäkringen. Remissinstanserna hade synpunkter på förslaget och den rödgröna regeringen verkar ha lagt utredningen i en byrålåda.

Visst är frågan om att alla läkemedel som säljs ska ha ett fullgott försäkringsskydd inte lätt att lösa, men att Socialdepartementet inte har tagit några politiska initiativ under hela mandatperioden är förbluffande.

Under Kristdemokraternas ledning skedde flera stora reformer. Vi införde vårdval inom primärvården vilket gjorde att det antalet vårdcentraler nu har ökat. Det finns nu närmare 150 vårdcentraler fler. Flera hundra nya apotek har startats tack vare omregleringen av apoteksmarknaden och kömiljarden infördes som effektivt minskade väntetiderna inom vården. Listan på stora sjukvårdsreformer är lång. Alliansregeringens arbete gjorde det lättare för landstingspolitiker att ge medborgarna en jämlik vård av hög kvalitet.

Vi kristdemokrater har en tydlig reformagenda för vården. Vi vill se ett statligt ansvar för sjukvården, återinföra kömiljarden och en prestationsbaserad ersättning för att öka antalet vårdplatser.

Vi vill också tillföra sjukvården och äldreomsorgen mycket pengar de kommande åren. För mig är det tydligt att Socialdemokraterna slarvar med den nationella sjukvårdspolitiken. I slutändan är det patienterna som får betala priset för detta. Vi kristdemokrater vill ha en ny regering som tar på sig ledartröjan för nationella sjukvårdspolitiken.


Ella Bohlin, barn- och äldrelandstingsråd, Stockholm (KD)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– följ Aftonbladet Debatt på Facebook.