Tänk efter – ingen vill bli en smutsig pundare
Debattören: Du som aldrig har varit beroende – tänk efter innan du tycker något om missbrukare
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-07-28
DEBATT. Det gör alltid ont i mig när jag hör människor uttrycka sig dömande om någon som sitter fast i ett beroende. Hur kan hon? Hur kunde han? Igen? Och sedan fylls det på om hur oansvarig denna person är. Ett hopplöst fall. En dålig förälder. En usel vän.
En smutsig pundare som inte är något annat än en belastning för samhället.
Ja. En belastning för samhället. Men du kan vara lugn. Majoriteten av personer med beroendesjukdomen är inte långlivade. Många dör innan de ens har fyllt trettio.
Personer som inte har beroendesjukdomen uttrycker sig ofta i stil med: “Ja, jag förstår att det är en sjukdom men det är inget man kan skylla på”.
Om du förstår innebörden av din sjukdom har du naturligtvis ett ansvar: Ta hand om dig själv och ditt tillfrisknande för att undvika återfall. Men jag vill skapa förståelse för varför det kan tyckas omöjligt för vissa:
- En ärftlig sjukdom. Precis som med andra typer av sjukdomar, har vi från det att vi föds olika hög risk att utveckla ett drogberoende. För mig räckte det med att bli berusad en gång vid 13 års ålder, för att en livslång besatthet kring när jag skulle få bli berusad igen skulle uppstå. Jag ville alltid använda och jag ville alltid ha mer.
- Att leva med beroendesjukdomen kan likställas med schizofreni. För det är vad det är: en svår psykisk sjukdom som utmärks av varaktiga defekter i verklighetsuppfattningen. Trots att du har tillfrisknat och insett din sjukdoms omfattning och kommit fram till “aldrig igen” (som så många gånger förut), så kan förnekelse slå till och leda till kraftiga vanföreställningar om att det ändå skulle funka att “bara ta lita grann”. Och sen är orkanen igång.
- En kronisk och dödlig sjukdom. En liten andel av alla som lider av beroendesjukdomen finner en väg till ett drogfritt liv. Och även efter flera års drogfrihet lever sjukdomen kvar. Har du en gång utvecklat ett beroende finns inga sätt att “backa bandet”. Du kommer aldrig igen att kunna använda “måttligt”. Du kommer alltid bära med dig ett latent sug efter droger som kommer och går – i mindre eller större utsträckning.
I dag har jag varit drogfri i över tre år. Ibland kan det gå flera månader utan att jag får ett enda sug.
Men vägen hit har varit allt annat än rak och jag har blivit väldigt ödmjuk inför den här sjukdomen. Jag vet hur lätt det kan vara att tappa balansen, att oavsiktligt råka ta fel beslut, att kriga mot vanföreställningarna, schizofrenin som sipprar in; övertygar, förhandlar, förnekar. Jag vet hur det är att till slut ge efter och välja bort livet mot sin egen vilja.
Därför önskar jag att du som fått nåden att slippa beroendesjukdomen tänker dig för nästa gång du tycker något om någon som “ännu en gång” har trillat dit.
Tro mig, ingen vill hamna där. Och jo, det går alldeles utmärkt att “skylla på” att det är en sjukdom: det är inte till någon hjälp, men det skapar förståelse och respekt för den bror, mamma, pappa, vän, dotter, medmänniska – som varje dag motvilligt dör i den här sjukdomen.
Jeanette Polsäter, kommunikatör
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.