Kompensera 57:orna i budgeten, regeringen
Sju fackförbund och organisationer: Allt annat är orimligt
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2023-08-23
DEBATT. I höstbudgeten måste regeringen och Sverigedemokraterna kompensera årskull 1957 för den skatteorättvisa som drabbat dem. Det handlar om cirka 110 000 personer som i år tvingas betala i genomsnitt 2 000 kronor mer i skatt – varje månad – som följd av ett politiskt hafsverk.
Den 31 maj förra året röstade riksdagen ja till en proposition från den socialdemokratiska regeringen om höjda åldrar i pensionssystemet och i andra trygghetssystem. Från och med 2023 höjdes en rad åldersgränser från 65 till 66 år.
Den första årskullen att omfattas var födda 1958. Sedan 2017 har det kommunicerats att personer födda 1957 och tidigare inte ska omfattas av höjda pensionsåldrar, utan de ska fortsatt ha 65 år som sin riktålder för pension.
Riksdagens beslut förra våren fick dock andra konsekvenser för årskull 1957. Sedan år 2009 får personer en lägre inkomstskatt genom ett förhöjt grundavdrag som börjar gälla året efter årskullens riktålder. För 1957:orna skulle det betyda lägre skatt från den 1 januari 2023 – året efter att de fyllde 65 år.
När riktåldern höjdes avsåg samtliga förändringar kring sjukförsäkring, a-kassa, pensionsförmåner och övriga kringliggande system gälla för personer födda 1958 eller senare. Med ett undantag – åldersgränsen för att få del av det förhöjda grundavdraget höjdes för personer födda 1957.
I skattehänseende blir därför 1957:orna betraktade som om de vore i yrkesverksam ålder.
Först från 2024, året de fyller 67 år, omfattas 1957:orna av det förhöjda grundavdraget. Denna skattelättnad gäller oavsett vilken sorts inkomst man har. För en pensionerad 1957:a handlar det i genomsnitt om drygt 2 000 kronor mer i skatt varje månad – för en som fortfarande arbetar i genomsnitt 3 000 kronor. Det är detta som gör att 1957:orna i år drabbas av en skatteorättvisa.
Beslut kring arbetsliv och pensionering är långa processer för många. Skattelättnader året efter riktåldern för pension hade utlovats till årskull 1957 sedan länge och var något som många hade med sig i sin planering.
Att tvingas betala tiotusentals kronor mer i skatt under 2023 är givetvis ett slag mot den enskildes privatekonomi, men det är också ett brott mot principen att vi som medborgare ska behandlas likvärdigt av staten och kunna lita på dess utfästelser.
Reglerna ändrades bara ett halvår före ikraftträdandet och för den enskilde var detta inte möjligt att räkna med, eftersom 1957:orna enligt den information som gavs inte skulle påverkas av den höjda riktåldern. Det är generande att politiken misslyckats med att synkronisera åldrarna i de olika systemen med varandra. Riksdagens beslut är ett hafsverk med en hel årskull drabbade.
År 2026 ska åldersgränsen för det förhöjda grundavdraget höjas igen, nu till 68 år. Då är det 1959:orna som kan komma i kläm. Regeringen måste i god tid se till att samma misstag inte upprepas för nya årskullar.
1957:orna som drabbats av den orättvisa skattesmällen måste kompenseras. I höstbudgeten finns chansen att rätta det som blivit fel. För regeringen och Sverigedemokraterna – som avtalat att sänka skatten på pensioner – bör det vara prioriterat att gottgöra den straffbeskattade årskullen. Allt annat är orimligt.
I botten ligger inget mindre än trovärdigheten till skatte- och pensionssystemen och ytterst förtroendet för staten.
Eva Eriksson, förbundsordförande SPF Seniorerna
Liza di Paolo Sandberg, förbundsordförande SKPF Pensionärerna
Ann-Christin Lindbom, förbundsordförande Riksförbundet Pensionärsgemenskap RPG
Åsa Lindestam, ordförande Pensionärernas riksorganisation PRO
Christian Ekström, vd Skattebetalarnas förening
Malin Ragnegård, ordförande Kommunal
Therese Svanström, ordförande TCO
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.