Svik inte löftet om SD, Lööf och Björklund
Gustav Fridolin: En regering beroende av Åkesson bör vara lika omöjlig för er i dag som för ett par veckor sedan
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-12-15
DEBATT. Den 10 september vaknade jag med en klump i magen. Valresultatet hade gett oss ett ännu svårare parlamentariskt läge än vi hade förra mandatperioden. Jag visste att sju partier hade gått till val på att inte ge Sverigedemokraterna inflytande. Men jag visste inte om det löftet skulle hålla när väl regeringsmakten hägrade.
Min oro har växt i takt med att moderater i kommun efter kommun valt att ta makten med Sverigedemokraterna.
I Sölvesborg höll M och SD gemensam pressträff framför fanor med partiernas båda logotyper. Sedan röstade Moderaterna där, som i Hörby, fram sverigedemokrater att leda kommunerna som kommunstyrelsens ordförande. I Staffanstorp tackade M nej till att bilda alliansmajoritet och styr idag istället med SD. Ett av de första M-SD-besluten där var att muslimska eller judiska barn som önskar specialkost i skolan ska få nej på detta.
I riksdagen har inget av detta hänt. De två liberala partierna har argumenterat starkt och tydligt tagit ställning mot att ställa ett högerextremt parti i en absolut utpressningsställning mot varje beslut en borgerlig regering ska fatta.
Nu kan det vägvalet komma att prövas igen.
Då är det värt att påminna om varför det här ställningstagandet är så viktigt för så många i Sverige. Så viktigt att faktiskt inget parti, inte heller M eller KD, före valet vågade avslöja att de efter valet var beredda att samarbeta med Sverigedemokraterna på någon nivå.
SD har såklart samma förutsättningar som alla andra partier. De får mandat i kommuner och riksdag i förhållande till hur många som röstar på dem. De tar plats i riksdagens utskott och statliga utredningar. Men för att de ska få mer makt än det deras röster automatiskt ger dem, måste andra partier – som i Hörby eller Staffanstorp – ge dem den makten.
Och då är det viktigt att konstatera att SD fortfarande inte är ett parti som andra. Historien är inte ointressant. Det är ingen liten pikant detalj att Sveriges tredje största parti grundades av människor ur vit makt-rörelsen och en veteran från Hitlers krigsdivisioner. Det är allvarligt. Särskilt som partiet också i dag ständigt avslöjas rymma nazister och andra högerextrema.
Men det handlar såklart också om vad partiet faktiskt driver i dag. SD vill införa angiverisystem om du misstänker att din granne hjälper en flykting, begränsa aborträtten, att människor ska återvandra dit där de ”bör bo” (med Jimmie Åkessons ord).
Medan regeringsbildningen pågått har sverigedemokrater lämnat in 535 motioner i Sveriges riksdag, med krav på bland annat lagar om hur kvinnor ska få klä sig, att genusmedveten verksamhet i förskolan ska förbjudas och att familjesmycken som flyktingar lyckats få med sig från kriget ska kunna beslagtas av svenska staten vid gränsen.
De har lämnat in en budget som skär 11 miljarder på det svenska biståndet. Deras gruppledare i riksdagen har – efter valet – gjort uttalanden om att vårt land befinner sig i ”en existentiell kamp om vår kulturs och vår nations överlevnad” där det gäller att ”segra eller dö”.
Runt om i Europa ser vi hur partier på yttersta högerkanten ges makt, och vi ser konsekvenserna. Rättsstaten, oberoende medier, organisationsfriheten, kvinnors och minoriteters rättigheter är under attack.
Det är samma grundläggande delar av demokratin som är under hot om Sverigedemokraterna får makt.
I valrörelsen skämtade partiledaren om att lägga ner en radiokanal han inte gillade. I kulturpolitiken vill SD ofta ställa krav på organisationer att verka för det som de definierar som svensk kultur. I principprogrammet slår partiet fast att samkönade par inte ska ha rätt att adoptera eller inseminera som andra par. En ledande sverigedemokrat har avslöjats med planer att vilja rigga regeringskansliet för att kunna rensa ut tjänstepersoner som inte gillar partiet.
Återigen: Ingenstans får ett sådant parti makt av egen kraft. De får det bara om demokratiska partier till höger ger dem det.
Så ser det ut i historien. Så ser det ut runt om i Europa. Så ser det ut i Staffanstorp och Sölvesborg. Och det är vad som står på spel om liberaler i Sverige går med på att bilda en regering som kräver SD:s aktiva stöd för varje budget och varje viktigt riksdagsbeslut.
Det är frustrerande att regeringsbildningen drar ut på tiden. Men det handlar om något grundläggande för många av oss. Att moderater och kristdemokrater lokalt samarbetar med SD och att de i riksdagen är beredda att bilda regering med SD som regeringsunderlag är ett svek mot vad de lovade i valrörelsen.
Och för liberaler bör det vara lika omöjligt i dag som det var för ett par veckor sedan att släppa fram en sådan regering.
Det är när det är svårt som principer prövas på riktigt. Miljöpartiet kommer fortsätta stå för vårt löfte. Jag kommer kämpa med varje cell i min kropp för att rasismen inte får inflytande över en svensk regering.
Gustav Fridolin, språkrör för Miljöpartiet de gröna
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.