Låt våra kyrkklockor ringa även om de stör

Debattören: Vår historia betyder mer än det sekulariserade Sverige kan förstå

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2018-11-18

För att påminna om allt gott och osjälviskt arbete som bedrivs i våra församlingar vill jag att kyrkklockorna ska fortsätta ringa, skriver Owe Pettersson.

DEBATT. Malena Ernman och Helen Sjöholm sjunger så vackert ”Sankta Klara klocka, slå för mig” i inledningen av refrängen i sången ”Sankta Klara klocka”.

De sjöng den bland annat i tv-programmet ”Allsång på Skansen” 2017 inför storpublik på plats och miljonpublik framför tv-apparaterna.

Jag ser detta som en hymn till det goda och behjärtansvärda arbete som Sankta Klara kyrka i centrala Stockholm gjort sig känd för. Dessa kyrkklockor, när de gör sig hörda över centrala Stockholm, får påminna om detta – förutom att ringa till olika samlingar.

Ett drygt år senare har dessa kyrkklockor nu blivit ifrågasatta, i efterföljden av att Kungsholmens kyrka i huvudstaden fått krypa till korset (ursäkta uttrycket) och fått dra ner på sin klockringning efter klagomål från bland annat tv-kändisen Pekka Heino.

Pekka Heino säger i sitt klagomål att en anledning till att han inte längre vill höra kyrkklockor i tid och otid är att det påminner om en tid då kyrkan var en maktfaktor i negativ mening och utövade förtryck på människorna och tvingade dem till kyrkan. Han menar vidare att detta tillhör det förgångna, de ska inte ringa av slentrian och människor ska inte behöva drabbas.

Det är så ofta som den aspekten ska lyftas fram, den negativa maktfaktorn, och att vi nu i modern tid befriats från den. Och att vi numera gör som vi vill och då ska vi också slippa höra kyrkklockorna ringa. Tydligen.

Helt klart har kyrkan en historia där man inte kan vara stolt över allt. Men jag vill också mena att något som alltför ofta glöms bort är att med kyrkans och kristendomens inträde i detta land, kom också väldigt mycket gott och som vi i dag kan vara oerhört tacksamma för.

Med kristendomen kom det typiska och exklusiva och utmärkande att man brydde sig om sin omgivning på ett osjälviskt sätt.

Man ville bidra med allt gott som man kunde till sin närmaste omgivning. Det handlade om utbildning, man startade sjukvård, fattigvård, socialvård och så vidare. Man brydde sig om och ville sprida Kristi kärlek till sina medmänniskor, vem än medmänniskan var.

Jag är så glad och tacksam för att nästan vart jag än vänder mig i Sverige så ser jag kyrktorn, kors och kyrktuppar. Det visar att vi har en historia av kristendom i detta land som betytt oerhört mycket för vår utveckling – även om det moderna Sverige i många fall vill förneka och förringa den historiska sanningen.

Herrallsvenskan i fotboll drog förra året en publik på drygt 2 miljoner människor. Det kan tyckas vara en bra siffra. I jämförelse så samlade Svenska kyrkan med sina kyrkklockor 15 miljoner gudstjänstbesök förra året, så trots många negativa siffror för kyrkan i Sverige så är den inte alldeles uträknad.

För att påminna om allt gott och osjälviskt arbete som bedrivs i våra församlingar vill jag att kyrkklockorna ska fortsätta ringa. Förminska inte kyrkans historia.

Malena Ernman och Helen Sjöholm får gärna fortsätta sjunga om Sankta Klara Klocka och påminna oss om det goda arbetet. Kyrkklockorna får också gärna fortsätta ringa till bön och fest, till glädje och sorg i livets olika skeenden och förstås till gudstjänst.

Vår kristna historia betyder monumentalt mycket mer än vad det sekulariserade Sverige kan förstå. 


Owe Pettersson, medlem i Svenska kyrkan och Furuhöjdskyrkan i Alunda utanför Uppsala


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.