Förbrukad vid 50 år – det är rent slöseri

KD: Det är orättvist att äldre kastas på arbetsmarknadens skräphög

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2017-10-19

Erfarenhet behövs – då duger det inte att 50-åringar kastas på arbetsmarknadens skräphög, skriver Ebba Busch Thor och Leif Hallberg.

DEBATT. ”Alla vill ha en 35-åring. Vi får kuppa in 43-åringarna.” Så sade rekryteringschefen Sara Sterner till Svenska Dagbladet för några år sedan om hur hennes rekryteringsföretag försökte få sina kunder att överväga att anställa personer över 40. I samma intervju sade hon att kunderna är ”livrädda” för en femtioåring.

Det är inte fel att företag vill anställa yngre personer. Men vi begår som samhälle ett stort misstag om vi betraktar personer i övre medelåldern och äldre som förbrukade på arbetsmarknaden. Det är de inte.

I de flesta sammanhang eftersträvar vi mångfald och jämlikhet eftersom människors olikheter bidrar till nya synsätt och till positiv utveckling. Så är det givetvis även med äldres kompetens. Äldres kunskaper och erfarenheter är ovärderliga inom såväl den offentliga sektorn som inom näringslivet. Dessutom är det helt centralt att alla som kan och vill får jobba så länge de orkar om vi ska klara välfärden framöver.

Vi lever längre och längre. Över hälften av alla som föds 2017 förväntas leva en bra bit över 90 år och ungefär tio procent kommer att få uppleva sin 100-årsdag.

Då duger det inte att 50-åringar kastas på arbetsmarknadens skräphög. Det är orättvist mot dem och det är ett slöseri som vårt samhälle inte har råd med.   

Bäst är när människor i olika åldrar får jobba sida vid sida. Då överförs inte bara rena jobbkunskaper utan också respekt och förståelse för den andra generationen. Och det gör vårt samhälle starkare.

Personer under 35 år kan givetvis läsa sig till att Sverige hade en ekonomisk kris 1992–1994. Men erfarenheten av att möta en sådan kris i verkligheten och fått hantera återverkningarna på sin arbetsplats ger med stor sannolikhet en mer naturlig vaksamhet.

Alliansregeringen arbetade för att seniorer skulle kunna jobba längre om de ville. Den politiken gav också resultat. Under de senaste åren har andelen seniorer, de som fyllt 65 år, som fortfarande jobbar ökat.

Men mellan 2015 och 2016 bröts utvecklingen. Antalet personer mellan 65 och 74 år som jobbade minskade. Förändringen skedde under en period när konjunkturen var relativt god och arbetslösheten minskat generellt.

Förklaringen är att Stefan Löfvens regering 2015 valde att kraftigt höja beskattningen på seniorers jobb genom att höja arbetsgivaravgifterna och egenavgifterna för personer över 65 år. Effekten blev inte helt oväntat färre jobb för seniorer det året.

Ingen tjänar på att seniorer lämnar arbetsmarknaden. Och Socialdemokraternas straffbeskattning av seniorer som jobbar spär på den negativa ålderismen på arbetsmarknaden.

Hälsan hos seniorer varierar kraftigt. En del har haft tunga kroppsarbeten hela livet och slitit ut sig. De orkar inte jobba mer när de når pensionsålder. Men det finns också de som inget hellre vill än att få fortsätta att arbeta.

Kristdemokraterna anser att äldres arbete ska uppmuntras. För det första måste Socialdemokraternas höjning av arbetsgivaravgifterna på seniorer sänkas. För det andra ska de äldre själva få ut mer av sin arbetsinkomst efter skatt genom dubbelt jobbskatteavdrag redan från 64 års ålder.

Offentliga arbetsgivare måste oftare överväga att erbjuda medarbetare som fyller 67 år att fortsätta arbeta under tidsbegränsad tid och kanske på deltid. Fortsatt arbete efter 67 år är bra för den enskilde ekonomiskt, bra för samhället och sannolikt är det också bra för den enskildes välbefinnande att få vara kvar längre i en arbetsgemenskap.  

Förr eller senare tar arbetslivet dock slut och pensionen inträder. När det sker måste samhället visa de äldre den respekt de förtjänar efter ett långt arbetsliv. En grundläggande princip är att pensionärer ska beskattas på samma vis som de yngre som jobbar eftersom pension är uppskjuten arbetsinkomst.

Därför finansierar Kristdemokraterna fullt ut ett fullständigt avskaffande av den så kallade pensionärsskatten från den 1 januari 2018 i sin budget.

Inget säger så mycket om ett lands etik som hur man behandlar sina äldre. Det gäller på arbetsmarknaden, inom äldreomsorgen och hur man hanterar de äldres ekonomi. Det handlar också om att på alla samhällsområden lyssna till äldres erfarenheter och ta vara på dem.

Vår värdeförankrade politik innebär att vi i alla politiska beslut utgår från värderingen om alla människors lika och okränkbara värde. Människovärdet är knutet till människans existens, inte till hennes ålder eller förmågor. Därför har vi Kristdemokrater sedan bildandet varit ett parti som verkat för att Sverige ska behandla sina äldre med respekt och värdighet.

När regeringen höjer skatterna på arbete för seniorer och försämrar äldreomsorgen är det viktigt att komma ihåg att det finns ett parti som vill stå upp för de äldre.

För kristdemokraterna är ålder bara en siffra medan människovärdet är absolut. 


Ebba Busch Thor
Leif Hallberg


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.