Sluta lipa – USA kan inte rädda oss längre

Debattören: Det är dags att bita ihop och inse att världen förändras

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2016-11-18

Lägg barndomens nostalgi åt sidan, möt en i grunden förändrad värld utan att tårarna trillar ned för kinden, skriver debattören.

DEBATT. Vi européer kommer att behöva ta ansvar för oss själva. I motsats till vad Carl Bildt anser i sitt inlägg i Washington Post nyligen, så är det både rimligt och nödvändigt.

Donald Trump är förvisso obehaglig och oförutsägbar som skapat osäkerhet om Nato och säkerhetspolitiken. Bildt menar dock att USA borde fortsätta ta ekonomiskt ansvar för Europas säkerhet enligt kalla krigserans modell.

I Europa hänger vi oss nu åt en ohöljd, omogen självömkan, och den genomsnittliga amerikanske väljaren har tröttnat.

Européerna själva vill inte betala för sitt försvar, inte heller ”Mr and Mrs Smith” och det beror inte på Trump. En i längden ohållbar ordning stängs nu ned.

Bildt har rätt i att det Väst vi känner blir oigenkännligt. Men det är inget märkligt, gällande ordning har bestått 71 år och européerna kan inte att bygga relationer på nostalgi och veklagan i en värld som förändrats i grunden.

Betänk följande. I vår föreställningsvärld utgår vi från att Europeiska länder är stabila och långlivade. Det är en illusion.

Den genomsnittliga åldern är kortare än en mansålder, låt mig ge ett tydligt exempel. Vi hade sex helt olika varianter av Tyskland under en så kort tidsperiod som 72 år under 1900-talet. De bestod i genomsnitt i 20 år under samma århundrade. Norge uppstod som självständig nation 1905 (vilket medförde att Sverige halverades).

Storbritannien med sitt imperium strukturerades om totalt under hela 1900-talet. Irland lämnade unionen 1922 och Skottland kanske snart lämnar. Frankrikes stabilitet utgör ett lysande Europeiskt undantag men betänk att denna republik utgör den femte i ordningen på 200 år, den senaste blott 58 år gammal.

Länder som kommer och går är en förbisedd europeisk realitet liksom att det militära hotet från Ryssland negligeras. Vi har valt att ignorera europeisk instabilitet och lutat oss mot USA, ett land som dessutom står för merparten av vår reella försvarsförmåga.

USA:s förmåga att kontrollera världen minskar och anpassar sig nu till den verkligheten. Europas förmåga till kontroll är långt mindre men vi har ambitioner även utanför Europa. Samtidigt klarar vi inte ens att försvara oss själva.

Vägen framåt ligger därför inte i att snyfta över att USA inte betalar våra försvarsutgifter och drömma storvulna drömmar om att agera ordningsman på världsarenan.

Vägen framåt ligger i att inse att en gammal ordning blivit alltför gammal och att en ny säkerhetspolitisk doktrin är nödvändig. En sådan doktrin måste bygga på:

• Externa styrka – Förmåga att försvara gränserna med egna resurser, ökade försvarsutgifter under lång tid är nödvändigt

• Intern sammanhållning med trovärdighet – Anpassning av europeisk integration till en nivå som accepteras av majoriteten, skrota vissa delar av EU-fördragen som handlar om rörlighet innan väljarna gör det.

• Anpassning av självbilden – Dagens värld kan varken räddas, domineras eller kontrolleras av européer eller amerikaner.

• Betala de egna räkningarna för säkerhetspolitiken – Jämställ relationen med USA och låt tonåren försvinna in i historiens töcken.

Bit ihop Europa! och lägg barndomens nostalgi åt sidan, möt en i grunden förändrad värld utan att tårarna trillar ned för kinden.


Per Byrenius, auktoriserad finansanalytiker och expert på internationella infrastrukturinvesteringar


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.

Följ ämnen
Nato