Låt farliga vara inlåsta – efter avtjänat straff

Åklagare: Lär av Norge som har möjlighet att göra en farlighetsbedömning av dömda brottslingar

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2020-01-17

Jag menar att staten har ett ansvar att skydda samhällsmedborgarna från att utsättas för förutsägbar fara, även när faran utgörs av personer som är fortsatt extremt farliga efter att de har avtjänat sina fängelsestraff, skriver  Paulina Brandberg, senior åklagare.

DEBATT. Natten till tisdagen släcktes en människas liv och ytterligare en person skadades allvarligt efter att en ung man gjort en vansinneskörning som slutade i en krasch med två andra bilar.

Mannen bakom ratten var allt annat än okänd för polisen. Han var så känd att tv-programmet Uppdrag granskning i höstas till och med bestämde sig för att göra ett helt program om honom och hans brottskarriär. Programmet finns på Svtplay och heter ”Ung och kriminell”.

I programmet visas filmer från polisens förundersökningar där mannen bland annat kör i hög hastighet mot trafiken på motorvägen samt deltar i ett brutalt rån på en bensinmack. Mannen intervjuas på den anstalt där han när programmet spelades in avtjänade ett fängelsestraff. Han förklarar då att han inte ångrar något av sina brott och att fängelsetiden bara är en ”paus” innan han fortsätter med sitt liv.

Det blir väldigt tydligt för vem som helst som tittar att mannen vid det tillfället inte hade några som helst planer på att avsluta sin brottskarriär och att det bara var en tidsfråga innan något skulle hända likt det som hände i häromnatten.

Som åklagare stöter man då och då på dessa personer. Personer där allt talar för att de kommer att återfalla i allvarlig brottslighet direkt efter avtjänat fängelsestraff. Ibland är det rånare och vansinneskörare, ibland är det pedofiler som har gjort sig skyldiga till upprepade grova sexualbrott mot barn.

Även om de döms till förhållandevis långa fängelsestraff kommer dessa fängelsestraff så småningom att vara avtjänade. När straffen väl är avtjänade spelar det ingen roll hur farliga dessa människor anses vara, det finns inget lagligt stöd för att hålla dem fortsatt inlåsta.

I Sverige har vi långtgående lagar och regler som syftar till att människor ska skyddas från att fara illa. Bilar ska besiktigas för att få köras i trafiken, om du bygger nytt hus måste du ha en spärr i knivlådan så att ingen råkar göra sig illa.

Finns det då inget vi kan göra för att skydda människor från brottslingar med extremt hög risk för återfall i allvarlig brottslighet? Ska vi bara släppa ut rånare och pedofiler och hoppas att det inte är vi själva eller våra barn som kommer att drabbas nästa gång?

Frågan är självklart komplex. Att frihetsberöva en människa utgör den mest ingripande formen av myndighetsutövning staten kan ägna sig åt och vi ska givetvis inte ha ett samhälle där vi slentrianmässigt låser in folk och kastar bort nyckeln.

Samtidigt menar jag att staten har ett ansvar att skydda samhällsmedborgarna från att utsättas för förutsägbar fara, även när faran utgörs av personer som är fortsatt extremt farliga efter att de har avtjänat sina fängelsestraff.

Enligt Europakonventionen ska varje människas rätt till liv skyddas genom lag. Uppfyller staten verkligen denna skyldighet när människors liv släcks på grund av det inte finns någon laglig möjlighet att hålla farliga förbrytare inlåsta?

I Norge har man infört en möjlighet att utdöma så kallad förvaring som påföljd. Enligt denna kan domstolar när de dömer fastställa en tidsram för hur länge en person ska sitta inlåst.

Tidsramen kan sedan vid behov förlängas med upp till fem år i taget och det finns ingen gräns för hur många gånger tidsramen kan förlängas. På så sätt kan det göras en farlighetsbedömning av personen innan han eller hon släpps tillbaka ut i samhället.

Liknande lagstiftning har även tidigare funnits i Sverige men avskaffades i början på 1980-talet, bland annat med motiveringen att den kunde uppfattas som ett tecken på ”definitiv utklassning” och därmed befäste personens benägenhet att fortsätta med en tillvaro som lätt leder till ny brottslighet.

Jag håller inte med om detta, tvärtom menar jag att den ger samhället en möjlighet att åtminstone försöka hjälpa personen att komma tillrätta med sin problematik innan frigivning. Sådan hjälp är betydligt svårare att erbjuda en högkriminell person som befinner sig utanför fängelsemurarna.

Jag anser att det bör utredas om man i Sverige kan ha en lagstiftning liknande den i Norge för att förhindra att uppenbart farliga brottslingar kan fortsätta skada och döda andra människor.


Paulina Brandberg, senior åklagare


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Läs fler artiklar i ämnet här

Gå med i vår opinionspanel du också

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.