Invasiva arter – ett större hot än ni tror
WWF: Det är dags att regeringen tar problemet på allvar
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2024-05-03 | Publicerad 2024-04-30
DEBATT. Invasiva arter är ett av de största globala hoten mot biologisk mångfald. I Sverige har vi länge agerat som att hotet inte är så stort. Men det är det – vi har minst 250 arter som är eller som riskerar att bli invasiva.
Trots den skada de orsakar i miljön, kostnaderna för skadorna och att Sverige har en skyldighet gentemot EU att bekämpa problemen så vägrar regeringen inse allvaret.
Tidigare har Sveriges geografiskt avskilda läge och svalare klimat till viss del skyddat oss mot hotet från invasiva arter. Men allteftersom klimatet blivit varmare och vi reser och handlar alltmer i andra länder ökar också problemen även i Sverige.
Så som dessa arter hanteras i dag riskerar vi att fler arter biter sig fast i det svenska landskapet så som mördarsnigeln har gjort.
Den fruktade snigeln är trädgårdsodlarnas fasa och orsakar kostnader för lantbrukare när de förgiftar fodret i ensilagebalarna. Dessutom orsakar de förlust av biologisk mångfald i naturen, bland annat för att de inhemska arterna måste konkurrera om föda och utrymme med mördarsniglarna.
När stenmården upptäcktes i Sverige så sent som 2018 insåg många att den kunde ställa till med problem, både för markhäckande fåglar och för bil- och villaägare eftersom denna mård gärna biter sönder elkablar.
I mångt och mycket följde sedan ett skolexempel på hur invasiva arter bör hanteras. Även om arten inte finns på en förteckning över de som måste bekämpas så tillämpade Naturvårdsverket försiktighetsprincipen då risken för skada var stor.
Pengar avsattes och sedan 2021 har Svenska jägareförbundet på uppdrag av Naturvårdsverket bekämpat stenmård i och omkring Bromölla. I det här fallet sattes bekämpningsåtgärderna in innan arten hunnit få spridning i landet och det är en av anledningarna till att arbetet har varit framgångsrikt.
Men nu har Naturvårdsverket fått minskade anslag för arbetet med invasiva arter olyckligt nog och åtgärderna mot stenmården avbryts nu den sista april.
WWF uppmanar därför regeringen att samtliga arter, som är eller löper stor risk för att bli invasiva ska omfattas av den kommande nationella förteckningen med ”förbjudna arter”.
På så sätt skapas effektiva verktyg för myndigheterna att hantera problemen.
Stenmården bör finnas med på den förteckningen – kunskapsläget om denna art var för tunt när riskklassificeringen gjordes, men nu vet vi mer. Blickar man ut mot kontinenten är det tydligt att denna mård kan påverka markhäckande fåglar negativt.
En grundläggande förutsättning för att bekämpa dessa arter är att regeringen skjuter till tillräckligt med pengar
I en svensk kontext kan den utgöra ett hot mot skyddade arter som rödspoven och sydlig kärrsnäppa. Men det finns även andra arter som bör omfattas av den kommande nationella förteckningen.
Arter som vitsvanshjort, halsbandsparakit, spaljéoxbäre, lingonoxbär, den svenska häggmispeln och filtsjöpung. Invasiva arter orsakar skada på biologisk mångfald, både i våra vattenmiljöer och på land.
Det är tydligt att det huvudsakliga skälet till Naturvårdsverkets beslut att dra ner på anslagen till dessa arter är regeringens kraftiga budgetneddragningar.
Ett tydligt exempel att arbetet mot stenmården inte längre ryms inom den allt strängare prioriteringen. Men även arbetet med andra invasiva arter påverkas kraftigt.
Sammanfattningsvis menar vi att regeringen måste lära av de erfarenheter som finns, dels av avskräckande exempel som mördarsnigeln som tilläts etablera sig i Sverige, dels av de goda nationella och internationella exempel där insatser sattes in tidigt och man då har lyckats bli av med en invasiv art.
En grundläggande förutsättning för att kunna bekämpa dessa oönskade arter är att regeringen skjuter till tillräckligt med pengar. WWF vill därför uppmana regeringen att avsätta 200 miljoner kronor årligen för bekämpningsåtgärder, för arter både i vatten och på land. En budget som bör utökas allteftersom bekämpningsarbetet skalas upp.
Gustaf Lind, generalsekreterare på WWF
Anna Sandström, miljöjurist på WWF
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.