Högerns vårdpolitik klarar inte kristider
Vänsterpartiet: Privatiseringarna är ett hot mot Sveriges beredskap
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2024-01-07
DEBATT. Borgerliga prioriteringar i vården står sig lika bra som ett glas mjölk på en solig veranda när de möter dagens verklighet och utmaningar.
Det är dags att göra upp med ”just in time”, privatiseringar, kortsiktighet och allt annat som hör nyliberalismen till i svensk sjukvård.
Hälso- och sjukvården ligger efter i sitt arbete att höja beredskapen för krig och allvarliga kriser, konstaterar försvarsberedningen i en ny rapport om civilt försvar. Förmågan att ta emot ett stort antal skadade måste höjas och reservsjukhus behöver förberedas, är några av slutsatserna.
Förra året varnade Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, i en annan rapport för riskerna med privat ägande i sjukvården. FOI pekade bland annat på att myndigheterna saknar direkt kontroll över stora delar av vårdsektorn, vilket gör det svårt att säkerställa verksamheter i kris och att krigsplacera personal.
Kritiken från de här tunga instanserna bör komma som en kalldusch för alla de politiker och lobbyister som ivrigt påhejat marknadiseringen av vår gemensamma vård de senaste decennierna.
Beredskapslager av material och läkemedel har för länge sedan rationaliserats bort på företagsekonomiska grunder. Helhetsansvar, överblick och korta beslutsvägar har fått ge vika åt en fragmentiserad sjukvård där tusentals olika vårdgivare verkar på en påhittad marknad och offentliga sjukhus inom samma region tvingas konkurrera med varandra.
Att det här är ett system som är illa rustat för kris borde ha varit uppenbart för alla. Få hade nog kommit på tanken att outsourca ett regemente, privatisera en polisstation eller införa valfrihetsreformer för brandbilar.
Ett av de tydligaste exemplen på den bristande beredskapen i vården är Nya Karolinska sjukhuset, juvelen i den moderata sjukvårdspolitiska kronan som hamnar alltmer på sned. Sjukhuset är byggt i glas och saknar helt skyddsrum, till skillnad från till exempel Södersjukhuset som byggdes i en tid då beredskap var högre prioriterat och omfattande underjordiska skyddsrum var en självklarhet.
Under coronapandemin klarade sjukvården av att snabbt ställa om och skala upp antalet intensivvårdsplatser genom att ställa in operationer och frigöra personal.
Om Sverige hamnar i krig är en sådan omfördelning inte möjlig. Därför måste antalet intensivvårdsplatser och slutenvårdsplatser öka, och då är tillgången till utbildad personal helt central.
Tyvärr leder regeringens oförmåga att hantera den ekonomiska krisen i regionerna just nu i rakt motsatt riktning. Statsbidragen till sjukvården behöver indexeras, annars går vi mot återkommande nedskärningar.
I Stockholm har regionen sedan det blågröna styret förlorade makten i förra valet tagit steg för en mer robust sjukvård som står bättre rustad för kris. Bland annat tas ambulansen och sjukvårdsrådgivningen tillbaka i egen regi, delvis för att öka regionens rådighet över viktiga och centrala delar av sjukvården.
Men mer behöver göras för att vända utvecklingen på nationell nivå. Vi måste styra om svensk sjukvård i en ny riktning, där patienters trygghet och i förlängningen landets säkerhet går före privata vinstintressen och förlegade dogmer om marknadskrafter i välfärden.
Att se över den lagstiftning, bland annat Lagen om valfrihet, som har lett oss dit vi är i dag är helt centralt.
Karin Rågsjö, riksdagsledamot och sjukvårdspolitisk talesperson (V)
Jonas Lindberg, oppositionsregionråd Region Stockholm (V)
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.