Vi väljer hur attacken ändrar landet Sverige
Robert Egnell, Försvarshögskolan: Vår reaktion på terrorn avgör
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2017-04-11 | Publicerad 2017-04-08
DEBATT. Terrorn kom till slut även till Sverige. Bara två veckor efter attacken i London kopierades scenariot på Drottninggatan, mitt i Stockholms centrum. Även om det är en fruktansvärd chock så kan vi inte påstå att det var oväntat. Radikaliseringen och terrorn sprider sig globalt och våldet som metod för att försöka påverka samhällsutvecklingen har kommit allt närmare – Paris, Bryssel, London, Nice, Berlin och Utøya.
Så vad kommer attacken att betyda för Sverige? Det är en fråga som vittnar om en oro inför framtiden – som att vi skulle väckas ur en dvala och tvingas förändra det öppna, demokratiska samhället; som att en ny dyster era står för dörren. Både frågan och oron är självklart berättigad, speciellt i en tid av populism, främlingsfientlighet och politisk polarisering.
När attacken kom så är dock de tidiga indikationerna att det inte finns anledning att tvivla på Sveriges motståndskraft. Efter de inledande förvirrade minuterna så kännetecknades reaktionen av organisation och ansvar.
Givetvis stor chock, rädsla och sorg bland de som var närmast, men de starkaste intrycken utgjordes av ett kollektivt och samlat lugn, en nästan omedelbar insikt om vikten av att ta hand om varandra – att hålla ihop.
En politisk ledning som utstrålande medmänsklighet och trygghet. Media som trots allt tog sitt ansvar och inte sögs in i sensationalism.
Av säkerhetsskäl stängdes tunnelbanan och tågtrafiken ner. Gatorna fylldes därför av människor som fick gå hem tillsammans i långa led – allvarstyngda men i gemenskap. Ingen var ensam. De som hade bil erbjöd sina medmänniskor skjuts, och både företag och medborgare öppnade sina hem för de som var strandade i centrum.
Det går ändå inte att komma ifrån att förövaren tagit någonting från oss – någonting mer än de människoliv som släcktes och de drömmar som slocknade.
På samma sätt som morden på Olof Palme och Anna Lindh slet sönder något inom vår samhällskropp, så kommer den 7 april 2017 förbli en dag som sätter sina spår i vårt kollektiva minne.
Så tillbaka till frågan om hur attacken kommer att påverka Sverige? Poängen är att det är vi själva som bestämmer det! Den stora faran i terrorismen ligger egentligen inte i attackerna själva utan i hur vi som samhälle reagerar.
Det finns inga färdiga konsekvenser, inga givna politiska beslut. Se bara hur olika USA, Storbritannien, Norge och Frankrike har reagerat.
Det inga genvägar till samhällssäkerhet. Även om vi naturligtvis måste försäkra oss om att våra myndigheter har de resurser som krävs för att minimera risken för attacker så finns det ingen polis- eller försvarsbudget som kan garantera att vi inte kommer att se fler attacker av den här typen.
Vi måste därför också lägga större kraft på förebyggande av konflikter, på att förstå och hantera grundorsakerna till hat, radikalisering och våld, och på att hantera de brinnande konflikter ibland annat Syrien, Irak, Libyen och Jemen som alldeles uppenbart fungerar som katalysatorer för radikalisering och terror.
Det viktiga är att aldrig låta terroristerna diktera villkoren för vårt samhälle. Om vi låter misstänksamheten, rädslan och främlingsfientligheten få fäste, om vi inskränker våra demokratiska och mänskliga rättigheter i ivern att skydda oss själva, eller om vi kastar oss in i en våldsspiral av vedergällning, så vinner helt enkelt terroristerna.
I stället måste möta våldet och hatet genom att med kraft skicka signalen om att vi står allt mer övertygade om våra grundläggande samhällsvärderingar – öppenheten, demokratin, yttrandefriheten, och inte minst tilliten till varandra och till samhället.
Robert Egnell, professor vid Försvarshögskolan, chefredaktör för nätmagasinet Mänsklig säkerhet
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.