Gravid

presenteras av

Emmys barn dog i magen

Sökte vård under graviditeten – fick rådet att äta Alvedon

Uppdaterad 2020-02-21 | Publicerad 2020-01-28

Emmy och hennes man Marcus hade förberett ett rum till sin efterlängtade dotter.

Men sent in i graviditeten mådde Emmy dåligt. Hon sökte hjälp men skickades hem. Några dagar senare dog bebisen i magen.

– Jag bara skrek rätt ut. Alla förväntningar, förhoppningar och drömmar gick i kras.

Efter att ha försökt i två års tid blev Emmy Tegelström, 28, plötsligt gravid i april 2016. Hon och maken Marcus blev överlyckliga.

– Det var otroligt. Jag grät av lycka när jag såg att jag plusset på stickan. Vi sa att det var vårt lilla mirakel, säger hon som bor i Mellerud.

Graviditeten gick bra, fram till slutet av vecka 38. Emmy hade en tid på mödravården och berättade att hon känt minskade fosterrörelser. Hon skickades vidare till en läkare för undersökning. Men allt såg bra ut, enligt läkaren. Kanske var det för att moderkakan låg i framvägg som Emmy inte kände något. Hennes blodtryck låg dock på gränsen till att vara för högt.

Emmy och Marcus var överlyckliga när Emmy blev gravid.

Emmy gick över tiden. Redan första dagen kände hon sig konstig i kroppen, som att hon var sjuk.

– Jag kände mig extra svullen, jag hade hjärtklappning och svårt att andas.

När hon kom till mödravården i vecka 40, sex dagar över tiden, bröt hon ihop.

– Jag kände att det var något som inte stämde, men jag kunde inte sätta fingret på vad.

Barnmorskan såg att Emmy inte mådde bra. Blodtrycket var fortfarande högt och barnets hjärtfrekvens var lite högre än vanligt, så Emmy skickades till förlossningen för kontroll. Där togs det prover men allt såg bra ut. Att barnets hjärtfrekvens var högre var inget onormalt, sas det.

– Då kom en läkare in i rummet som var väldigt stressad. Hon fick mig att känna att jag var till besvär. Hon avfärdade mitt mående som en förkylning och sa att jag skulle ta två Alvedon och åka hem. Hon sa: ”Gå till vårdcentralen om du får fler bekymmer”.

Läkaren gjorde inget ultraljud då hon tyckte inte att det var relevant där och då. Emmy kände sig besviken.

– I och med att jag är sjuksköterska i botten så vet man skillnaden på om det är något annat eller en förkylning. Men jag fick ju lita på dem, de är ju experter. Jag väntade mitt första barn så jag visste inget.

”Förstod att något var fel”

I vecka 41 drog värkarna igång. Emmy som känt fosterrörelser på morgonen vet inte när hon slutade känna dem, det gjorde så ont.

– Jag tänkte att det är det här vi har väntat på, nu ska vi in och få barn.

I förlossningsrummet undersökte en barnmorska hjärtfrekvensen hos barnet, en flicka, men hon hittade inga hjärtljud. Barnmorskan undvek ögonkontakt, sa bara att hon skulle hämta någon som kunde mer.

– Jag förstod redan då att det var något som var fel, det ilade i kroppen. Det var kört, kände jag.

En läkare kom in i rummet och bekräftade Emmys farhågor efter ett ultraljud: Barnet hade dött.

– Hela min värld raserade samman. Jag bara skrek rätt ut. Alla förväntningar, förhoppningar och drömmar gick i kras.

Strax därefter fick hon föda ut sitt livlösa barn, Emmy beskriver det som ett trauma.

– Det är inget man önskar någon. Genom en normal förlossning så vet man, hur smärtsamt eller jobbig det än är, att man får en belöning för det. Men här har du inget att hålla fast i, du vet att du kommer att få se ett avlidet barn. Det är både en själslig och en fysisk smärta.

Efter förlossningen kickade moderinstinkten in och Emmy höll sin dotter, som fick namnet Alexandra. Emmy och Marcus hade henne hos sig i 12 timmar innan hon fördes till bårhuset i en kylbox. Dagen efter började allt pappersarbete, de skulle prata om begravning och beställa kista.

– Jag förstod ingenting. Här hade jag gått tiden ut och förväntat mig att att jag skulle åka hem med ett barn och nu skulle jag sitta och planera en begravning.

Alexandra dog i magen.

Dagen efter lämnade de sjukhuset. Att se andra föräldrapar lyckliga lämna BB blev för mycket. För Emmy hade livet tagit en helt annan vändning.

– Man började ifrågasätta sig sig själv. Hade jag ens varit gravid? Det blir en identitetskonflikt. Man har gått i nio månader och väntat och sen får man inte med sig sitt barn hem. Det är som att man inbillat sig allt. Man är förälder men ändå känner man sig inte som det. Man vet inte vem man är eller vart man hör hemma och hur man ska ta sig framåt.

Gjorde ni någon anmälan?

– Nej, vi orkade inte det där och då. Vi kände också att om vi inte blev hörda innan, varför skulle vi bli hörda nu?

Blev gravid igen

Några månader efter Alexandras död blev Emmy gravid igen. Graviditeten var dock bara fylld av oro.

– Jag ville inte fästa mig vid magen eller vid barnet i magen, jag var rädd att jag skulle förlora det barnet också. Sen hade jag skuldkänslor gentemot Alexandra, jag fick dåligt samvete för att jag blev gravid så fort – vad skulle hon tycka?

I dag är Joel 1,5 år och skänker familjen stor glädje. Emmy har lärt sig att leva med sorgen över att ha ett barn som inte finns i livet.

– Hon hade inte velat att jag hade gett upp mitt liv. Utan nu är jag här och hon är med mig i hjärtat och förhoppningsvis ser hon vad jag gör.

– Vi pratar om Alexandra med Joel. Han förstår inte så mycket än men han har varit med till hennes grav, vi vill att han ska vara medveten om att han har en syster, att det finns en gravplats. Sen får han avgöra om han ska gå dit eller inte.

Viljan att vilja hjälpa andra gjorde att Emmy började studera till distriktssköterska. I sin magisteruppsats valde hon och en kurskollega att studera hur mammor som gått igenom en fosterdöd upplever det professionella stödet på BVC när de får ett nytt barn. Emmy har själv upplevt att vårdpersonal inte vill prata om Alexandra, att hon inte räknas.

– Det gör så mycket för föräldrarna om man nämner barnet som en del av familjen.

Just nu gör de om uppsatsen till en vetenskaplig artikel med hjälp av medel från Spädbarnsfondens forskningsfond. Kanske kan den bidra till en attitydförändring i vården. Emmy har också börjat läsa till barnmorska, målet är att kunna vara ett stöd till de familjer som går igenom det hon gjort:

– Jag känner att jag vill göra något med min erfarenhet och det hjälper mig att bearbeta min egen sorg.

Emmy har  börjat läsa till barnmorska för att kunna stötta familjer som går igenom det hon fått göra.

  Prenumerera på Familys nyhetsbrev

Aftonbladet Family har skapat ett nyhetsbrev med erbjudanden, veckans snackisar och bästa krönikor. Klicka här för att få del av detta kostnadsfritt varje tisdag!

MER OM FAMILY

Därför används sällan ultraljud under födseln

Läkarens varning för ”vild graviditet”

Emmy led av förlossningsrädsla – födde hemma: Supermäktigt

Jazmine blev sjuk i corona – fick akut kejsarsnitt: Sa att de måste få ut henne, annars skulle hon dö

Gravida: Så mår vi i pandemin

Saras bebis dog: ”Barnet skulle levt om de undersökt mig ordentligt”

Kritiserar vården efter sonen Léonels död: ”Han var redo för livet”

”Vill inte vara utan min partner en enda minut när jag ska föda”

Rewan skickades hem från sjukhuset – födde hemma en timme senare

Sonia har förlorat två barn – kritiserar vården: Skrek och grät

”Är väldigt rädd för att föda vaginalt”

Sandra, 26, förlorade fyra barn sent i graviditeten – sen föddes Leon

Moa, 22, sökte vård för magsmärtor – kom hem med bebis

Kvinnor får betygsätta sin förlossning – kritiserar Irene Svenonius

Det här gäller för att kunna föda hemma

Maria drabbades av förlossningspsykos: En blixt från en klar himmel

Slempropp – allt du behöver veta

48 personer om att föda under pandemin: ”Hoppas ingen annan behöver utsättas för detta trauma”

Gravida Sandra blev sjuk i corona och fick vårdas på sjukhus – nu är hon frisk

Barn föddes med covid-19 – smittades i magen

Folkhälsomyndigheten: Gravida med riskfaktorer bör vara extra försiktiga

Kraftig kritik mot regionen efter inlägg om viktnedgång för gravida

Henriette, 40, födde tvillingar – två gånger

Asha, 23, var nära att dö efter förlossningen – smärtan togs inte på allvar