FAMILY PRESENTERAS AV

Ojämställdheten börjar redan på BB

Ska vi verkligen hänvisa partnern till att dyka upp som gubben i lådan på besökstider?

avAngelica Öhagen

På vissa håll skickas partnern hem från sjukhuset redan några timmar efter förlossningen – på grund av platsbrist.

Om vi på allvar vill att pappor ska ta ett större föräldraansvar, och öka jämställdheten, behöver det möjliggöras redan på BB.

Där läggs grunden till anknytning och ansvarsfördelning.

På mödravården fick jag information om att nyförlösta på sjukhuset som jag hade valt skulle behöva dela rum, två och två. Några timmar efter förlossningen skulle man alltså separeras från sin partner och istället bekanta sig med en främmande nyförlöst mamma och hennes bebis. Som höggravid fick jag panik av bara tanken. Och ärligt talat vet jag inte vad som skulle vara värst – att bli ensam kvar på sjukhuset eller att tvingas lämna sitt nyfödda barn redan efter några timmar?

I samhällsdebatten, och i politiska reformer, talas det om att vi svenskar behöver bli mer jämställda och att det är viktigt att barnet knyter an till båda föräldrarna. Men då måste ju föräldrarna också ges lika förutsättningar redan från början. De första tio dagarna efter bebis födelse är de flesta nyblivna mammor och pappor lediga. Det är på BB man får lära sig att byta blöjor och får handledning i att känna igen barnets signaler. Ska vi då verkligen hänvisa partnern till att dyka upp som gubben i lådan på besökstider?

 

Jag tycker att det är sorgligt att samhället berövar medföräldern samma möjlighet till anknytning som den födande modern. Visst, på pappret handlar det bara om att partnern är borta nattetid från sjukhuset. Besökstiderna är generösa. Men i praktiken blir skillnaden större. Ofta handlar det om små delade sjukhusrum med enkelsängar och ganska obekväma besökstolar. Förutsättningarna att bonda med sin nya familj känns inte helt optimala. Särskilt inte om man dessutom paras ihop med en annan familj som man inte riktigt klickar med – eller som har ett barn som skriker non-stop. Sen är det skevt rent symboliskt att mammorna som förmodligen är rätt slut efter förlossningen får klara av första nätterna med barnet ensamma medan papporna sover på hotell eller hemma. Om det är någon gång man behöver extra stöd från sin partner är det väl direkt efter förlossningen?

 

För mig som fick godkänt att föda med planerat kejsarsnitt blev de delade sjukhussalarna aldrig något problem. Jag och frun var garanterade ett familjerum och slapp oro över att separeras efter förlossningen. Men det här med delade BB-salar var något nytt för mig. Innan jag fick snittet beviljat skrev jag ett inlägg lite smått i affekt på Instagram. Jag väntade mig kommentarer från chockade människor som rasade mot sjukhusets BB-lösning – men istället kom mängder av vittnesmål från runt om i landet. På många sjukhus verkar det vara mer eller mindre standard att partnern skickas hem redan några timmar efter förlossningen. En mamma berättade att hon hade placerats i ett rum med tre andra nyförlösta kvinnor efter förlossningen, varav en mamma var så trött att hon inte ens vaknade när hennes barn skrek. Och det här sker alltså i nutid?

Om vi på allvar vill att papporna ska ta större föräldraansvar behöver det möjliggöras redan på BB. De behöver göras delaktiga inte bara vid förlossningen utan även i eftervården och första tiden med bebisen. Inte minst är det viktigt för barnet att få möjlighet att knyta an till båda föräldrarna redan från start.


  Prenumerera på Familys nyhetsbrev

Vill du få ännu fler artiklar och erbjudanden från Aftonbladet Family? Klicka här för att prenumerera på vårt nyhetsbrev med artiklar, poddar och mycket mer!

ARTIKELN HANDLAR OM