Henriette fick tvillingar – två gånger
Publicerad 2023-08-12
Första gången skrattade Henriette av chock.
Andra gången gången grät hon.
Även om det varit kämpigt hade hon inte velat ha det på något annat sätt.
– Jag drömde om att få tvillingar som liten, jag var helt besatt av tvillingar, säger hon.
Det var inte planerat när Henriette Roos Lindskog, 40, blev gravid första gången för 13 år sedan. Inte heller visste hon att hon var gravid, förrän i vecka 12.
– Jag jobbade på sommarkollo och började äta mycket ägg, jag var galen i ägg, och började bli på dåligt humör. Det var mina kollegor som sa att jag borde göra ett graviditetstest.
På ultraljudet i vecka 13 kom nästa överraskning. Henriette väntade två barn, något KT-Kuriren var först att skriva om.
– Vi gapskrattade, jag och pappan, det var en jättechock.
”Var ute på fyra krystvärkar”
Det visade sig vara enäggstvillingar, vilket innebar att det var en riskgraviditet. Dessutom hade hon bara en moderkaka. Henriette fick gå på täta kontroller, man ville bland annat se att det ena barnet inte tog all näring från den andra.
Henriette fick inte gå gravid längre än till vecka 38. Men tvillingarna hade bestämt sig för något annat. I vecka 32 gick vattnet och de åkte in till Södersjukhuset i Stockholm. Där upptäcktes det att Henriette var öppen åtta centimeter. Barnmorskan gick för att hämta en skalpelektrod.
– När hon kom tillbaka två minuter senare var jag öppen tio centimeter.
Barnmorskan tryckte på en knapp och det rusade in personal. Henriette trodde hon skulle kräkas, men det var en krystvärk. I stället för kejsarsnitt skulle hon föda vaginalt.
– Det gick jättejättefort. Båda var ute på fyra krystvärkar. Jag kände mig lite snuvad på förlossningen då det gick så snabbt, jag hade knappt ont.
”Minns inget från de två första åren”
Tvillingarna, Ester och Juna, fördes till neonatal. Och Henriette, som drabbades av havandeskapsförgiftning direkt efter förlossningen, fick ligga på intensiven i två dagar. Efter en månad fick de komma hem, det var då den stora utmaningen började. Tvillingarna skrek och kräktes då magmunnarna inte var färdigutvecklade.
– Det var fruktansvärt. Deras pappa jobbade i Norge i två veckor, så jag var själv under den tiden. Jag fick ringa min kompis ibland för att be om hjälp för annars hade jag inte klarat det.
Det var vinter när tvillingarna föddes. RS-viruset florerade så de var tvungna att hålla sig hemma. Med ingen släkt i närheten kände Henriette sig isolerad, och otillräcklig som mamma. Hon fick till sist diagnosen förlossningsdepression och medicinerades mot det.
– Jag minns inte så mycket av de två första åren. Det tog lång tid innan jag fick känslor för barnet på riktigt.
När tvillingarna blev två år kom vändpunkten.
– Det är något som händer då, de blir lite enklare om man har kommit in i rutinerna. Det kändes som det var något lättare i alla fall.
”Började gråta”
Sex år senare blev Henriette gravid igen, denna gång planerat. Vid denna tidpunkt hade hon och tvillingarnas pappa separerat och hon hade träffat en ny man, Jonas, och flyttat till Karlskoga.
Hon gjorde ultraljud redan i vecka sex. Risken för att få tvillingar igen var låg, försäkrades hon om. Men ännu en gång syntes två embryon.
– Jag trodde att barnmorskan skojade, att Jonas ringt och bett henne skoja med mig. Men sen började jag gråta. Jag ville inte ha tvillingar igen.
Jonas blev jätteglad över nyheten. Men Henriette var ledsen i tre månader innan hon förlikade sig med att nu var det så här.
– Jag ville ju ha barnen, det fanns ingen tanke på något annat, men det var tungt att landa i det.
Denna gång väntade hon tvåäggstvillingar. Till skillnad från förra gången mådde hon illa och spydde till vecka 23.
”Sekunder från att överleva”
Henriette fick en tid för planerat snitt, men även denna gång ville tvillingarna ut tidigare. Natten mot julafton vaknade Henriette upp av att vattnet gick i sängen.
– Det kom så mycket vatten att det var helt sjukt, det var som att tömma en container. Jag var tvungen att ställa mig i badkaret.
Jonas ringde efter en ambulans. Då var det något som föll ur henne – en navelsträng. I stället för Örebro som planerat fördes hon till sjukhuset i Karlskoga. Personal hade kallats in när Henriette, som var nedsövd, födde tvillingarna Bosse och Sigrid via kejsarsnitt. Bosse, den ena i duon, andades inte när han kom ut.
– Bosse var helt blå. Läkarna jobbade med honom i elva minuter innan han andades själv. Enligt Jonas såg det ut som att läkarna gjorde high five med ögonen. Bosse var sekunder från att dö.
När båda barnen var piggare fördes de till neonatal vid Örebro sjukhus. Henriette fick komma efter senare. Där fick de ligga en vecka innan hemfärd. Ännu en gång hade förlossningen inte blivit som hon tänkt sig.
– Det är faktiskt fortfarande en sorg, även om jag har accepterat det. Jag har fött fyra barn men har inte genomgått en förlossning som jag önskat. Båda var på sitt sätt superdramatiska. Så jag är tacksam att det har gått så bra och att sjukvården är så bra som den är.
Drömde om att få tvillingar
Denna gång var förutsättningarna bättre. Jonas föräldrar bodde nära och kunde hjälpa till, och Jonas jobb låg bara några minuter bort. Men även denna gång hade barnen problem med magmunnen, och sov dåligt i elva månaders tid innan de fick medicin.
– Inte heller denna gång minns jag så mycket från de två första åren. Det som varit värst är att man aldrig är tillräcklig. När den ena slutat skrika har den andra börjat, de har bytt av varandra.
I dag är Ester och Juna tolv och Sigrid och Bosse sex år. Dessutom har Jonas en 19-årig son från ett tidigare förhållande.
– Det är ett pusslande med familjelivet för att få ekvationen att gå ihop. Vi har fått växa in i det här för att få det att fungera. Jag vet ju inte om något annat än detta. Men det är klart det tar tid med många barn, jag har konstant dåligt samvete för att inte räcka till.
Även om det varit jobbigt att ha tvillingar är det en dröm som slagit in för Henriette.
– Jag drömde om att få tvillingar som liten, jag var helt besatt av tvillingar.
Och nu är hon till och med mamma till två par. Ester och Juna är superlika, och då inte bara till utseendet utan även personligheten. Bosse och Sigrid däremot är som dag och natt.
– Vissa reagerar att jag har två par, men för mig är det så naturligt. Jag har svårt att se att det är speciellt.
Henriettes råd till nyblivna tvillingföräldrar
- Ta all hjälp du kan kan och får.
- Ta allt dag för dag – vi planerade inget.
- Kom ihåg att det kommer att bli bättre, det är bara att kämpa på.
- Mät och väg inte tid mellan er föräldrar. Aldrig ge varandra dåligt samvete när man har egentid eller annan form av återhämtning.
