What is love?

För evigt eller förälskelse?

helskärm

Och så levde de lyckliga i alla sina dagar. Eller? Kan man det? Och i såna fall – hur gör man? För vad händer egentligen när förälskelsen blir kärlek och vad skiljer dem åt?

Wellness gör ett försök att svara på några av livets riktigt stora frågor.

Ett känt svenskt par berättade i våras att de skulle skiljas efter några års äktenskap med kommentaren: ”Kärleken övergick i vänskap”. Liknande formuleringar har använts av många andra par som valt att bryta upp. ”Vi blev ’bara’ kompisar”, ”känslorna är inte desamma” eller klassikern ”vi har glidit ifrån varandra”.

Men vänta nu, kanske är många av oss helt enkelt ute och cyklar när det gäller vår bild av kärlek? Och vem kan klandra oss egentligen. En oändlig ström av filmer matar ju oss med idealbilden av kärleken med stort K – den fantastiska, omvälvande, dramatiska, hjärtbultande känslan. För att inte tala om böcker, dikter och sånger.

Vi tycker om att svepas med till rom­antikens värld, vill känna pirret i mag­en och drömmer om att hitta den där speciella personen som det ska kännas så där fantastiskt med – för alltid. Men är det ens möjligt?

Filmerna slutar med förälskelse

Om vi tänker efter så slutar de flesta filmer just när huvudpersonerna får varandra, alltid efter diverse hinder och missförstånd. Vi får aldrig se hur Baby och Johnny i ”Dirty dancing” lever ihop efter att Johnny har droppat den klassiska repliken ”Nobody puts baby in a corner!” och svept med sig henne över dansgolvet. Vi får heller inte se vad som händer med Julia Roberts och Richard Geres rollfigurer efter att han har klättrat upp för den där brandstegen utanpå hennes hus med en blombukett i handen och mötts av hennes breda leende.

Frågan är: är det verkligen kärlek dessa ”kärleksfilmer” handlar om? Eller förälskelse? Vad händer om vi tillåter oss att tänka (den hisnande) tanken att det som har hänt alla dessa par, kända som okända, som separerar inte är att kärleken har övergått i vänskap utan att förälskelsen har övergått i just… kärlek?

Låt oss börja med den stora frågan: vad ÄR egentligen kärlek? Enligt Svenska Akademiens ordbok är definitionen: ”En stark känsla. Böjelse för någon med en önskan om föremålets lycka och välgång. Glädje och tillfredsställelse över att befinna sig i denna persons närhet och att göra honom eller henne till lags. Innerlig tillgivenhet”.

Och rent fysiskt handlar kärlek om att kemiska processer sätts i gång i hjärnan och kroppen när vi blir kära och gör att vi känner oss så där rusiga och glada. Oxytocin, det hormon som förstärker banden mellan två människor och ger en känsla av lugn och ro, frisätts till exempel vid beröring och sex.

Men vad är egentligen skillnaden mellan kärlek och för­älskelse och hur förändras de över tid? Vi tar hjälp av psykoanalytikern och författaren Tomas Böhm för att bena ut det hela.

Ibland säger det ”klick”

I boken ”Kärleksrelationen” (2006) förklarar han att förälskelse ger en stark inre kick som gör att allt verkar möjligt. Men det är en ”illusionsupplevelse” som handlar mer om behov hos den förälskade än egenskaper hos den man är förälskad i. När vi känner att det säger ”klick” så tror vi ofta att vi har hittat den rätta men i själva verket vet vi ingenting om den som det ”klickar med”. Att flytta ihop med någon som man är förälskad i kan därför hårdraget liknas vid att flytta ihop för att man gillar samma sorts musik, menar Tomas Böhm.

Så småningom följs förälsk­elsen av en ”kritisk övergångspunkt” där paret upptäcker att de har gått in i en ny fas: kärleksrelation­en. Men många verkar inte förstå hur betydelsefull den där övergången är – för det är nämligen först efter förälskelsen som vi kan se den andra som en hel person med både bättre och sämre sidor. Om övergången ”lyckas” så väntar en var­aktig kärleksrelation. Den kommer att kräva mer ansträngning och aktivitet från bägge parter jämfört med förälskelsen – men den är också, enligt Tomas Böhm, djupare.

– För mig är kärlek att vilja vara tillsammans. Att ”ha den andras rygg”, en villkorslös lojalitet som innebär att man stöttar varandra, gläds åt varandras framgångar och ger perspektiv på motgångarna.

Det säger författaren Gunilla Bergensten som i våras släppte boken ”Att älska varandra i längden – och på bredden”. Hon har själv varit gift i 15 år och för fem år sedan emigrerade hon med man och två barn till San Francisco. Hon påpekar att hon inte är någon expert på området utan utgår bara från sig själv och sin egen relation när hon skriver.

helskärm

Och visst kan det vara utmanande att älska varandra i längden. Att acceptera hur livet tillsammans med partnern ser ut när den första förälskelsen har lagt sig. Det skriver även Gunilla under på.

”Svårt att hålla det vid liv”

– Det slog mig en dag när jag och min man tjafsade om något vid matbordet att ”shit vad det är jobbigt att hålla liv i sitt äktenskap!”. Ska vi fortsätta att bråka om samma saker när vi blir äldre? Jag har läst att om man lever i en bra relation så mår man bättre, man vågar mer och är friskare. Så varför kan det inte vara enkelt, det som borde vara så lätt?

Hon menar att det är intressant att många av oss verkar tycka att vi kan vara hur elaka som helst mot personen som vi lever med – medan vi är vänliga och artiga mot personer som vi bara träffar då och då.

– I Bibelns ”Kärlekens lov”, som man läser under vigsel­akten, står det om kärleken att ”allt tål den, allt uthärdar den”, men det tror jag inte. Den går att nöta ner med några väl valda ord varje dag.

En vanlig föreställning om förhållanden är att vi ska vara så jäkla lyckliga hela tiden, menar Gunilla.

– Min mormor sa en gång att vi förväntar oss lycka, att vi ser det som en rättighet. Men att det i själva verket är en bonus, något man får jobba och hoppas på.

Och kanske är det så? Kanske är vi bortskämda i dagens väst­erländska samhälle där vi så lätt kan få allt vi pekar på? Upplev­elser, prylar, nya förälskelser… Och att ”jobba på sitt förhållande”, hur roligt låter det egentlig­en – och hur tusan bär man sig åt?

Vardagen kan förstöra allt

Tomas Böhm menar att vi behöver lösa konflikter när de dyker upp och inte vara rädda för det som känns obekvämt att prata om. Vi behöver också vara beredda på att se på förhålland­et som ett ”vi” med en gemensam framtid, visa uppskattning och respekt och vårda de tillfäl­l­en som finns till närhet.

Dessutom behöver vi återupptäcka varandra och för det krävs ett ”optimalt avstånd” till den andre. Vi kan inte inbilla oss att vi vet allt om varandra. Därmed måste vi stå ut med en ”optimal ångestnivå” där vi inte alltid får svar på frågor som ”vad tänker han på nu?”, ”vad gör han nu?”. Att ”hålla avståndet” är viktigt för den sexuella attraktionen, för den är inte självklar och evig. 

Och visst kan det vara svårt att upprätthålla en sexuell attraktion i vardagen som är fylld av stress, krävande jobb och eviga diskberg. Många av oss kan nog hålla med om att ett stort hot mot våra kärleksförhållanden är just vardagen. Men det tycker inte Gunilla Bergen­sten.

– Man kan välja att se sin vardag tillsammans som ett legobygge och sätta ihop den med delar som man tycker om. Och är man inte nöjd så kan man ”bygga om”. Alla kan kanske inte göra det, alla kan inte emigrera som vi har gjort till exempel. Förändring är inte farligt i sig.

Ett annat hot mot kärleken är avund. Att låta sig imponeras och överraskas av sin partner, unna honom/henne framgång och hålla sin bild av denne öpp­en för förändring är viktigt i kärleksrelationen, menar Tomas Böhm.

Visa varandra respekt

Okej, så hur ska man bära sig åt för att förbli intressanta för varandra utan att ändras så pass mycket att man glider isär?

– Jag tror på att hålla jämna steg, att vara intresserad av varandras drömmar, mål och idéer. Innan man får barn pratar man mycket om sånt, men sedan förskjuts fokus till barnen och allt praktiskt kring dem. Och det är ju som det ska på något sätt, men man tappar ofta bort vad som är våra drömmar som par, menar Gunilla Bergensten.

Och för att ha en chans att ”leva lyckliga i alla sina dagar” så tror hon att tre saker är extra viktiga.

– Det första är att faktiskt tycka om varandra – det kan låta konstigt och som en självklarhet, men det är det inte.

Det andra är att vilja ha sex med varandra. Och det tredje är att acceptera varandra. Acceptera att jag inte kan förändra honom, precis som att han inte kan förändra mig. Därmed inte sagt att man ska stå ut med vilken skit som helst. Det är skillnad mell­an egenskaper och olater.

Att ha gemensamma, egna traditioner och att ha roligt ihop är annat som kännetecknar det legobygge som Gunilla har skapat med sin man.

Hur ser ert ut?

5 råd som får kärleken att hålla i längden

• Ha ömsesidig respekt. Påminn varandra om er gemensamma historia, varför ni är tillsammans!

• Tala om era innersta övertygelser, skapa traditioner och avsätt tid för förhållandet.

• Våga klara upp stora som små konflikter som uppstår trots att det kan kännas obehagligt eller tabubelagt att prata om.

• Var beredda att se på relationen som ett ”vi” med en gemensam framtid.

• Sök er till varandra, uppmärksamma varandras inbjudan till närhet, visa uppskattning!

50 616 – så många par ingick äktenskap i Sverige under 2012, vilket var en ökning med 3 052 par jämfört med 2011. Den populäraste vigseldagen var datumet 121212 då 2 168 par valde att gifta sig. Så många bröllop har tidigare inte ägt rum på en och samma dag under 2000-talet. Men 23 422 par skiljde sig under 2012. Också det en ökning, men blygsam (34 par fler jämfört med 2011).

CAROLINA CHREISTI ERIKSSON