”Att träna ger mig ny energi”
Publicerad 2014-05-20
Jessica Almenäs älskar att ha många bollar i luften
Hon älskar att ha många bollar i luften, men är inget stort fan av stress.
För Wellness berättar programledaren Jessica Almenäs om hur hon varvar ner när hon snörar på sig löparskorna – och hur hon håller kärleken för träningen vid liv.
Hår & makeup: Anna Frid
Stylist: Elin Zetterlind Millerud
Har ni något kaffe?”
Klockan närmar sig nio en tisdagsmorgon och Jessica Almenäs har precis satt sig till rätta i sminkstolen efter en stressig start på dagen, då inte ens taxiresan hemifrån funkade som den skulle.
Men om hon känner sig lite uppe i varv är det ingenting som påverkar hennes humör – det där smittande leendet vi är vana att se i tv-rutan är lika närvarande i fotostudion, även innan hon får i sig den där koppen svart kaffe hon bett om.
När hon sedan, färdigsminkad och iklädd träningskläder, står redo framför kameran känns det som att hennes kropp är i ständig rörelse. Medan fotografen fixar med inställningarna dödar hon väntetiden med att fippla på mobilen samtidigt som hon bollar idéer och skämt med teamet.
Någon frågar henne om hennes maratonlöpning, en passion som hon upptäckte inte så jättelångt efter att hon sprang sina första, stapplande kilometrar. Jessica verkar trivas med samtalsämnet och berättar om sitt mål att köra ett fyramilslopp i varje världsdel. Hittills har hon betat av Nordamerika och Oceanien, men när Stockholm maraton kommer på tal blir det tydligt att en tävling på hemmaplan inte är hennes kopp te.
– Springa i fyra timmar när man känner igen varenda gata? Ångesten! utbrister hon skämtsamt.
Rastlöshet är ett ord som lätt dyker upp i huvudet när man tänker på Jessica Almenäs. Som programledare är hon van vid att varva olika projekt som ”Let’s dance”, ”Vinnare V75” och ”Nyhetsmorgon Söndag”, och samtidigt har hon under många år pendlat fram och tillbaka mellan Norge och Sverige då hon har ett barn i båda länder. De många bollarna i luften? Ja, dem verkar hon ha börjat jonglera med redan under sin barndom i Jokkmokk.
– Jag kommer från en familj som höll på mycket med idrott och friluftsliv, förklarar hon samtidigt som hon får sitt hår fixat.
– Vi var ute mycket på fjällvandringar och åkte skidor, både på längden och utför, så jag har alltid varit väldigt aktiv och hållit på med olika sporter och haft en massa andra aktiviteter. Det passar nog mig.
När jag ringer upp Jessica dagen efter plåtningen för att prata lite mer är jag nyfiken på om hon kan slappna av när hon verkligen har tillåtelse att göra det. Säg, på semestern. Jessica suckar lite lätt.
– Nej, jag är nog inte så bra på det, erkänner hon.
– Det känns som att jag aldrig har tid att vara riktigt ledig, det finns alltid tusen saker att göra ändå. Och jag är egentligen jättedålig på stress, jag tycker inte alls om det, men ändå är det svårt att komma över det där när allt liksom rullar på. Vad ska man göra när man har barn och jobb? Det är inget som jag kan välja bort. Men samtidigt är jag ingen slacker heller, så på något sätt ser jag säkert till att alltid ha något att göra, även om jag borde ta det lugnt …
Den egentid hon får – och som hon enligt egen utsago egentligen inte har tid med – är den när hon snörar på sig skorna och ger sig ut i löparspåret.
– Då sätter jag på musik och tänker på ingenting, något jag har svårt för att göra hemma där jag bara känner att jag borde göra en massa saker, förklarar hon, men berättar också att löpningen för tillfället är väldigt planlös.
Efter att hon har anmält sig till ett maraton i Buenos Aires, som går av stapeln i november, kommer hon dock att lägga upp ett träningsprogram igen. Det är genom att sätta upp mål som hon håller kärleken till löpningen vid liv.
– Mitt första mål när jag började springa var att springa en mil, och när jag klarade det så kände jag att jag ville fixa milen under en timme. När jag sedan råkade springa en halvmara av en händelse – jag stod på löpbandet och kände att jag orkade mer och bara fortsatte – ja, då bestämde jag mig för att springa mitt första maraton.
Tränar du något annat?
– Jag kör med en PT en gång i veckan, och då gör vi mycket cirkelträning med min egen kroppsvikt. Det är bra, för jag behöver någon som kickar mig i arslet när jag styrketränar – om jag går till gymmet själv sitter jag mest där och hänger, skrattar hon.
– Men det är jätteviktigt att styrketräna som löpare. Jag måste personligen göra alla sorters plankövningar eftersom jag är svag i bålen. Det märks när jag springer, jag säckar lätt ihop och får svårt att andas för att lungorna trycks ihop.
Du har aldrig blivit sugen på att börja dansa, efter alla år på ”Let’s dance”?
– Det ser väldigt kul ut, men tyvärr har jag ingen talang, säger Jessica, och menar att hon aldrig i livet skulle ställa upp i tävlingen själv.
Men du är väl en tävlingsmänniska?
– Jo, men jag vill gärna vara duktig på det jag gör, annars är det inte kul! Ibland när David (Hellenius) och jag gör små dansrutiner i programmet måste jag räkna högt för mig själv under tiden – jag har ingen som helst taktkänsla. Men det har ju alltid blivit bra till slut, vi behöver ju inte göra så avancerade saker. Tack gode gud för det!
Det kan tyckas tacksamt att Jessica har hittat ett slags utlopp för vardagens stress i löpningen, för snart är det dags för ytterligare ett jobb som programledare i tv-rutan. I höst har ”She’s got the look”, en modelltävling för kvinnor som passerat 35-årsgränsen, premiär. Det är ett jobb som verkar klippt och skuret för henne – en gång i tiden jobbade hon själv som modell och kom tvåa i ”Fröken Sverige” 1998.
– Det var väldigt kul på många sätt, säger hon om de åren.
– Jag fick resa, träffa mycket människor varje dag och det hände nya saker hela tiden. Men sedan fanns det så klart en baksida, som det här med att min kropp också var mitt arbetsverktyg. Det är ganska svårt att stå på en casting och separera sin egen person och arbetsredskapet, och komma ihåg att det inte är mig de bedömer, utan min kropp.
Hur hanterade du det?
– I perioder hanterade jag inte det alls, och då mådde jag inte heller särskilt bra. Men en fördel för mig var nog att jag var lite äldre – jag var 20 när jag började jobba som modell – och då kanske jag hade lite mer skinn på näsan. Och jag var ändå en väldigt skötsam modell. Det var inga vilda partynätter utan jag tränade varje dag, gick och la mig i tid och försökte äta nyttigt. Jag såg verkligen på det som ett jobb.
Du verkar ändå väldigt jordnära och självsäker. Stämmer det?
– Nere på jorden har jag alltid varit och det tror jag beror på att jag är uppväxt i Norrland, så långt upp som man kan komma nästan. Det är väldigt mycket jantelag där uppe, man ska inte tro att man är något, och har man lite av det där norrländska blodet i sig så tror jag att man är sådan för resten av livet – det är väldigt svårt att jobba bort sådant som man är uppvuxen med. Och självförtroendet har jag heller aldrig haft något problem med för jag har varit duktig på det mesta jag har tagit mig för.
Jessica blir tyst en kort stund, innan hon fortsätter.
– Däremot har jag haft problem med självkänslan ibland. Det är ju lätt att tro att prestation är hela ens person på något sätt, att om jag inte presterar så är jag inte värd något, och då tycker ingen om mig.
Har det blivit bättre med åren?
– Ja, absolut. Speciellt efter att jag fick barn, för de skiter fullständigt i prestation. Då har man ju sitt värde som mamma hela tiden, oavsett hur det går på jobbet. Det hjälper en att få lite distans!
WELLNESS Á LA JESSICA
Massor av vatten
”Jag har börjat hälla i mig vatten och mår mycket bättre på många sätt. Jag hade fått för mig att man skulle samla på sig en massa vätska om man drack för mycket, men det är ju tvärtom: Du driver vätska genom att dricka vatten. Så jag känner mig lättare, mindre uppblåst och piggare.”
Träning
”Jag måste få träna på något sätt för att må bra. Jag känner själv att jag får panik om jag har varit sjuk och inte har kunnat träna på två veckor. Det är nästan som att jag mår fysiskt illa då. Jag får energi av träning och orkar med vardagen bättre.”
Champagne varje vecka!
”Jag behöver inte gå ut på krogen för att dricka champagne, utan jag brukar köpa hem en flaska i veckan och dela med en kompis eller en pojkvän. Det sätter lite guldkant på tillvaron och det tycker jag att jag kan unna mig!”
Hitta glädjen i löpningen!
Få struktur på träningen
”Inför varje vecka gör jag en plan med hur många pass jag vill få in och när jag kan klämma in dem.
Om man är lite skakig i motivationen tror jag att det är viktigt, annars är det så lätt att det inte blir av.”
Sätt upp mål
”Det gör att jag alltid känner mig motiverad och inspirerad att köra ett träningspass.”
Variera dig
”Jag tror att man kan bli trött på att springa om man alltid kör samma runda. Jag springer ibland i stadsmiljö, ibland ute i skogen och ibland på löpbandet. Man kan springa olika sträckor, olika tempon, eller köra intervaller. Det finns mycket du kan variera!”
I lurarna!
”Dancing on my own” – Robyn
”Indestructible” – Robyn
”Va kvar” – Veronica Maggio
”Don’t stop me now” – Queen
”Don’t let me get me” – Pink
”Så klart” – Petter
Pssst! Jessicas lista hittar du under vår profil på Spotify - sök på Aftonbladet Wellness
