”Blir aldrig av med rädslan – men det går att hantera den”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-08-13
Tandläkarbesöken brukade vara en skräckfylld pina – men Gi Byström har hittat ett sätt att kontrollera det på.
– Jag tror aldrig man blir av med rädslan helt och hållet, men det går att hantera den.
Hon gick till tandläkaren när det behövdes, men det var inte med någon större glädje.
– Jag tillhör inte dem som inte gått till tandläkaren på 20 år. Jag har alltid skött om mina tänder, men det har medfört väldig ångest. Jag har mått fruktansvärt dåligt av det, säger Gi Byström, 60.
”Så skräckslagen att förståndet smälte”
En första vändning kom när hon i 25-årsåldern bet sönder en tand och blev tvungen att rotfylla.
– Då var jag så skräckslagen att jag trodde jag höll på att bli tokig på riktigt. Det var bara katastrof, katastrof, katastrof... Men den andra gången jag gick dit för att avsluta jobbet sa jag till tandläkaren att nu öppnar jag inte munnen igen förrän du förklarar varför det gör så ont och vad du tänker göra. Då svarade han att nu förstår jag hur rädd du är, berättar Gi.
Ett andra, och ännu större steg, togs när hon kom i kontakt med tandläkaren Margareta Forsberg som är specialist på just tandvårdsrädda patienter.
– Under mina första år som Margaretas patient jobbade vi aktivt med suggestionsbehandling. Det hjälper personen att slappna av, för är man rädd för något så spänner man sig och då gör allting mycket ondare och känns farligare, säger Gi.
Fortfarande obehagligt
– Vi jobbade med att byta ut mina dåliga erfarenheter med goda erfarenheter. Den starka lampan var till exempel solen och blåsen var en sommarvind.
Obehaget att gå till tandläkaren finns fortfarande där, men hon har lärt sig att hantera det.
– Det bygger på kontinuitet och förtroende. Rädslan är alltid kvar, men den har förlorat i styrka.
