Helena: En stor pusselbit har fallit på plats för mig
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-03-19
Hon hade allt: pengar, bra jobb, sambo. Men Helena Thambert, 55, var ändå oförklarligt deprimerad. Vändningen kom när hon insåg att hon var sockerberoende.
Hur det hade gått om hon inte sett den där tidningsartikeln vet hon inte. Hon fick syn på den för ett och ett halvt år sedan, i samband med att hon gått in i en riktigt djup depression.
– Jag hade ett roligt jobb, god ekonomi. Ändå ville jag bara dö, säger hon.
– Jag hade provat det mesta, från psykoterapi till Viktväktarna, men inget hade hjälpt.
Artikeln, en av de första att ta upp problemet med sockerberoende, innehöll ett test där läsarna kunde se om de var sockerkänsliga. Förundrad upptäckte Helena Thambert att diagnosen stämde in på henne till punkt och pricka. Hon hade alltid haft en besatthet för bakverk och sötsaker, men det hade aldrig slagit henne att hon faktiskt var sjuk. Nu såg hon på sig själv med nya ögon.
Fixerad vid mat
– Jag kände igen allt, från smusslandet med godispapper i väskan till lögnerna om hur mycket sötsaker jag åt. Socialt hade jag isolerat mig själv, oftast ville jag äta ifred. Hela tiden slog jag på mig själv och min dåliga karaktär.
– Jag hade ingen jätteövervikt, kanske som mest 15 kilo. Ändå var jag fixerad vid mat. Jag jojobantade och hatade min kropp. Det hör också till sjukdomsbilden, den skeva kroppsuppfattningen, säger hon.
När hon ringde Bitten Jonsson och fick bekräftat att hon led av sockerberoende var det en stor lättnad.
– Jag grät. Det var så skönt att få en diagnos, säger hon.
Helena skrevs in sex veckor på Bittens center i Hälsingland. Där började hon det mödosamma arbetet med att avgifta sig.
– Det var oerhört jobbigt. Jag skakade, spydde, led av dubbelsyn och frossa. Men efter ett tag började vinsterna att komma. Jag tog mig långsamt ur depressionen. Efteråt har man väl halkat ner igen vid några tillfällen, men inte lika långt.
Håller sin linje
I dag lever Helena sitt liv praktiskt taget utan socker, utan alkohol och mat som innehåller vetemjöl. Somliga tycker att det verkar konstigt, men Helena har hållit på sin linje.
– Hela mitt liv har jag lyssnat på andra, nu lyssnar jag på min egen röst. En stor pusselbit har fallit på plats. Jag tillfrisknar en dag i taget, säger hon.
8 steg bort från sockerberoendet
Fler länkar:
Sara Milstead
