Folkhemmets femtiotal – en stilsäker period

Publicerad 2018-06-27

Under det optimistiska 50-talet kretsade mycket kring folkhemmet och kärnfamiljen. På Nordiska museets utställning Hem och bostad kan man se och lära sig mer om 50-talshemmet.

Designen blomstrade och framtidstron var stark. I dag är 50-talet symbol för ett lättsammare leverne och det formsäkra folkhemmet

Glada pasteller, tv-kannor och en sällan skådad framtidsoptimism – 50-talet både värmer och provocerar med sin näst intill naiva glättighet. Kriget var slut och samhället hade återfunnit sin stabilitet. Industrierna och ekonomin hade repat sig från krigstidens ransoneringar och oframkomliga importvägar. Nu kunde folkhemmet byggas upp på riktigt!

Vid den här tiden hade funkisen fortfarande ett starkt grepp om Sverige, med ljusa färger, rutiga köksgolv och rostfritt stål. Bara mindre variationer skiljer exempelvis ett 50-talskök från ett funkiskök under något av de två tidigare decennierna. De fria importvägarna gjorde att exotiska träslag som teak och mahogny strömmade in i Sverige och blev hett eftertraktade. På köksskåp från 50-talet kan man ibland se detta i form av träpaneler i stället för de kromade handtag som tidigare varit standard. Faktum är att större delar av hemmet under 50-talet togs över av teak och varmt färgat trä. Formerna var ofta böljande och organiska, och blommigt blev ett moderiktigt mönster. Det var ett stort årtionde för design. Inte bara för att alla nu var ivriga att resa sig och blomma ut efter de kärvare krigsåren, utan ävenför att konkurrensen från nya företag som också ville ha en del av kakan tvingade formgivare att ta ut svängarna för att synas. Sverige, som tidigare hade blivit stort i designsammanhang tack vare ”Swedish grace”, Carl Malmsten och våra många glasbruk, fick under 50-talet se sig omsprungna av danskarna. Arne Jacobsen, Poul Kjaerholm och Hans J Wegner blev decenniets stora namn. I Sverige fick många bruksföremål ett designmässigt uppsving, som Stig Lindbergs serviser för Gustavsbergs porslinsfabrik och Astrid Sampes färgstarka köks-textilier. Kobratelefonen, från början kallad Ericofonen, och Stringhyllan var andra praktiska och funktionella föremål som blev hyllade för sin form.

50-talets hem byggdes kring kärnfamiljen, och mycket i inredningen, särskilt i köket, kretsade kring att underlätta en hemmafrus arbete. Plasten blev ett av årtiondets favoritmaterial, och med den fick även begreppet ”slit och släng” fäste – så här i backspegeln en av 50-talets mindre positiva utvecklingar.

Många blickade mot USA, där den amerikanska drömmen och en helt ny ungdomskultur blomstrade. Ny teknik förändrade svenskarnas sätt att leva, vilket i förlängningen även gjorde avtryck på hur vi inredde. Flera nya köksmaskiner, som brödrosten och köksassistenten, kom till Sverige, och nymodigheterna fick gärna visas upp på en hedersplats på köksbänken. 1956 kom tv:n och fick även den en central plats i hemmet. Hela inredningen rättade sig nu efter den nya apparaten. Soffborden blev lägre och tv-kannan, som skulle hålla kaffet varmt under hela programsändningen, blev ett självklart inslag i svenska hem. Även soffor och fåtöljer blev bättre anpassade för långa sittningar så att alla skulle kunna luta sig tillbaka bekvämt framför tv:n.

En kopp ur serien Berså.

Mer än något annat årtionde har 50-talet reproducerats och efterliknats i dagens hem, inte sällan av unga personer med progressiva värderingar. Hela lägenheter fylls i dag av gamla teakmöbler, Berså-serviser och Stringhyllor. Så vad är det som lockar med det trots allt, med moderna mått mätt, konservativa 50-talet?

 Teorierna går isär. Å ena sidan skulle det kunna vara 50-talets optimism och ungdomliga anda som vi i dag längtar efter och gärna vill identifiera oss med. Lockelsen i att vara bekymmersfri, beställa en milkshake och åka i väg i en pastellfärgad amerikanare får grogrund i vår ofta hårt pressade samtid.

Andra menar att det är tryggheten i igenkänningen från mor- och farföräldrarnas hem som gör att vi dras till 50-talets ombonade inredningar, samtidigt som det är en motreaktion mot det ironiska och minimalistiska 90-tal som många av dagens 50-talsvurmare växte upp under.

Oavsett orsak står en sak klar – 50-talets estetik har uppnått en status som näst intill kan liknas vid en subkultur, och dess design lär fortsätta att fascinera och flytta in i våra hem under ännu en tid framöver.