Kvinnokraft från barocken
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-11-06
"naturligt att adelsdamer
och nunnor skrev musik"
I och med den borgerliga revolutionen i Europa och fram till våra dagar underkändes kvinnan som tonsättare, men under barocken sågs det som naturligt att adelsdamer och nunnor skrev musik, och i musikerfamiljer var det självklart att alla medlemmar oavsett kön både spelade, sjöng och komponerade.
Det finns mest från barocken gott om underbar musik, skriven av kvinnliga tonsättare som Barbara Strozzi, Francesca Caccini eller Isabella Leonarda, som under sina nära 70 år i kloster komponerade mängder av glad, harmonisk och ibland måttligt gudlig musik. Härom året kom en samlings-cd Concerto delle Donne, som ofta gjort mig på gott humör sedan dess, och den följs nu av en Il Canto delle Dame (Ambronay/Naxos), där både sakral och världslig musik av nämnda tre kompletteras med musik av ytterligare en rikt begåvad nunna Caterina Assandra, som från sitt kloster bidrog till att utveckla concertato-stilen.
Sopranen Maria Cristina Kiehr med sin skimrande vackra vibratofria röst är oslagbar i äldre barockmusik, och hon musicerar med en utsökt fransk instrumentalensemble, där faktiskt också en man får vara med vid cembalon.
Lennart Bromander
