Fernissa - då lackade det mot jul
Torsten Kälvemark
minns en annorlunda juldoft
Från min barndom minns jag en midvinterdoft starkare än både saffran och glögg. Det var lukten av fernissa dagarna före jul. Linoleummattorna på nedre våningen skulle inför helgen få sitt lager av ny glänsande lack och under en natt var vi förbjudna att tassa ned för trappan. Att fastna med fötterna i den klibbiga ytan hade inte varit så kul.
Numera kopplar jag samman denna doft med den kulturfernissa som möter oss i ordet vernissage. Det är ett franskt begrepp från den tid då konstnärerna lackade sina målningar dagen före öppnandet av en utställming. Det luktade starkt av både lösningsmedel och champagne i parissalongens prestigefyllda lokaler innan portarna slogs upp.
I mitt hem hade vi alltså en veritabel julvernissage. När den glänsande lacken torkat kunde granen bäras in och julens konstverk i form av Jenny Nyströms tomtebonader sättas upp. sen kom de andra juldofterna och dem kan jag fortfarande uppleva varje år. Men julfernissan saknar jag faktiskt.
