Revanch för festivalpoeter
Vad hände? Som genom ett trollslag sålde tioårsfirande rockfestivalen Peace and Love i Borlänge 11?000 fler biljetter än i fjol och blev störst i Sverige. I dag väntas 36?000 tonåringar i de senaste t-shirtarna och helt nya frisyrer invadera den lilla staden som när festivalen startade mest var känd för socialdemokrati, Per Bjurman och ungdomskriminalitet.
Borlänges handlare har bunkrat drickyoghurt, turistbyrån gnuggar händerna och nyligen öppnade festivalen sin första sidoverksamhet – ett eget romantiskt kafé mitt i centrum.
Men vad var det som hände egentligen?
Var det bandbokningar som Mötley Crüe, Lädernunnan, Ulf Lundell och Lars Winnerbäck? Föga troligt.
Svaret på frågan varför Peace and Love är en succé när andra rockfestivaler kämpar för sin överlevnad måste sökas någon annanstans. Och tittar man på statistiken upptäcker man ett chockerande samband mellan dagens Borlängefestival och Hultsfredsfestivalens storhetstid.
Poesi.
I början på 90-talet varvade Hultsfred Union Carbide Productions och The Wonderstuff med bokningar som Göran Greider, Ulf Karl Olov Nilsson, Ragnar Strömberg, Pamela Jaskoviak, Petter Lindgren, Lukas Moodysson och Iodine Jupiter.
På årets Peace and Love samsas Bob Hansson, Anna Jörgensdotter, Emil Jensen, Marcus Birro, Sofia Rapp Johansson och Navid Modiri med Faith No More och Pete Doherty.
Arrangemanget ”Peace and Love Forum” rymmer såväl poeter, politiker, komiker och dansare som barnaktiviteter och nycirkusgyckel.
I tisdags diskuterade Stefan Sundström och SKTF:s ordförande Eva Nordmark politik i ett tält fyllt med djurhudar tillsammans med Borlänges bibliotekschef. Det låter inte särskilt sexigt på pappret, till och med helt galet om målet är att attrahera 19-åringar med helt nya frisyrer, men det verkar uppenbarligen fungera.
Sen pratade en panel med Stig-Björn Ljunggren och Unni Drougge i spetsen om ”passionens baksida”. Och när man har panelsamtal om religiösa begrepp i ett etnotält samtidigt som en trumworkshop härjar runt hörnet så påminner det lätt om de där snacken som förs i de flesta nedkissade festivaltält klockan 05.30.
Allt känns fruktansvärt viktigt, men i efterhand är det svårt att minnas varför.
Skillnaden är att på Peace and Love kan man snacka djupsinnigheter torr och relativt nykter. Och det går att ta betalt för det.
Ett par poeter gör kanske ingen festivalsommar. Men även om statistiken tål att granskas noggrannare så måste framgångssagan i Borlänge ändå räknas som en liten revansch för de svenska festivalpoeterna.
