Framtiden är ett förlorat språk

Göran Greider nyårsspanar mot apokalypsen

Göran Greider sätter sitt framtidshopp till Greta Thunberg-aktivismen

Den dag Greta Thunberg fyller trettio år kan allt redan vara för sent. Det är inte många år dit. Kinas glaciärer försörjer miljarder människor med dricksvatten men smälter nu snabbt. Havet stiger och våg efter våg av klimatflyktingar kommer att ge sig av. Bränder utplånar städer. Orkaner hemsöker kusterna. Det sjätte massutdöendet av arter accelererar när människan, denna darwinistiska demon, breder ut sig. Plötsliga tipping points kan inträffa när biosfären värms upp och skickar ut oss i världar som inga datormodeller kan förutsäga.

Samtidigt tyder ingenting på att den fossila civilisationen på allvar är på väg tillbaka. Säger det inte allt, att praktiskt taget det enda som det inte stridits om i alla brustna regeringsbildningsförsök är klimatet? En dödlig lära som kallas nyliberalism är fortfarande viktigare än klimatomställning.


När 2018 nu rullar bort står det helt klart: En ny oro har kommit över allt fler. 2018 var året då vi såg ett nytt massfenomen födas: Vanligt folk som plötsligt står tysta och ordlösa inför det klimathot de ser torna upp sig. Jag har sett annars talföra företagsledare, undersköterskor och till och med politiker – i alla fall när de står långt från mikrofonerna – närapå mista talförmågan när de för ett ögonblick genomfars av apokalypsen. I våra medvetanden flimrar oftare nu suddiga bilder av barnbarn och sönderbrända landskap förbi. Många börjar tänka i nya tidsspann: generationer, inte bara år. Sekler, inte enbart årtionden.

Jag säger inte att alla har reagerat så. Det finns människor som inte bryr sig. Det finns till och med människor som har som ”hobby” att flyga till andra världsdelar för att turista. Det finns rika eliter som är säkra på att de bekvämt kommer att överleva varje Ragnarök och Nobelprisbelönta ekonomer som anser att vi kan ta det lugnt och vänta med åtgärder tills samhällena blivit ännu rikare.


Ett problem är att inga starka liknelser, inget språk existerar för den framtid som i värsta fall väntar när klimatet skenar. Framtiden är i dag ett förlorat språk. Ord som ”laddstolpe” eller ”elcykel” kan på intet sätt trösta oss. Och hör vad som göms i ett ord som ”klimatsatsning”: Ett expansionistiskt tänkande av det slag som orsakat problemen från början. Det är ju därför stumheten föder fenomen som Greta Thunberg: En röst som talar utan lojaliteter, utan reservationer, utan tillväxtsamhällets alla praktiska invändningar. Hon är allas vår uppenbarelse därför att vi själva är vanmäktiga och i grunden ordlösa. Denna fantastiska flicka är dystopi och utopi i en och samma person.

Och så, i den andra änden av spektrat: De gula västarna. Vanligt folk har en genialitet. Nya symboler uppfinns av det man råkar ha hemma i farstun. Den gula västen är språket som kommer när de folkliga klassernas – les classes populaires på underbar franska – långa stumhet plötsligt bryts. Dessa hundratusentals demonstranter i gula västar har en sak gemensamt med Greta Thunberg: De saknar lojalitet med systemet, de bryr sig inte om vad finansministrar säger. De vill ha rättvisa.


Långt upp i Dalarna har jag genom bussfönster och bilrutor sett enstaka gula västar som smattrat från lastbilar och hängts upp i trädgårdar. Vad är detta? Svar: Ett pre-politiskt språk som bryter vanmakt. De gula västarna är den doktrinära marknadsliberalismens och storstadseliternas motpol. De bryter sönder det ”vi” som så ofta finns i klimatdebatten: Här är de fattiga som inte har några flygresor att ställa in för att rädda klimatet och inte ens kan komma till jobbet eller lämna på förskolan när ingen kollektivtrafik finns. De gula västarna pekar rakt på maktfrågan i våra kapitalistiska samhällen: Social jämlikhet är en förutsättning för klimatomställningen.


Det vi väntar på passerar inte riksdagen, inte klimattoppmötena, inte partiledningarna. De kommande åren kan bara aktivism förändra någonting. Och kom ihåg – aktivism är den egentliga apokalypsen: Det grekiska ordet betyder att ta bort det som döljer så att vi kan se och fatta.

Greta Thunberg i en gul väst är ett språk för framtiden.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.