De offras för att skydda Säpo

Polisarbetet har gått före rättvisan i utvisningsdomen mot imamerna – underlaget kallas ”inte särskilt konkret”

Imamen Abo Raad och fem andra män dömdes nyligen till utvisning utan att få veta vilka brott de misstänks för. I hanteringen av imamerna har polisen prioriterat sin egen säkerhet före allmänhetens, skriver Martin Aagård.

Det råder inga större tvivel om att imamen Abo Raad har många fiender.

Bland muslimer i Gävle börjar tröttheten breda ut sig över hur han och hans familj ständigt figurerar i mindre smickrande sammanhang.

Inte minst är tröttheten påtaglig bland stans unga konvertiter. Det finns ganska många. Frälsningen har återigen svept över den gamla arbetarstaden. En gång i tiden var det metodisterna som räddade själar bland stans sjömän. I dag är deras kyrka såld till den före detta sjökaptenen Abo Raad som fortsätter sprida guds ord. Förra sommaren blev runt femton unga Gävlebor muslimer bara på en månad.

Men lustigt nog gäller inte Abo Raads bevisat stränga moral den allra närmaste flocken

Religionen är annorlunda, men budskapet är sig förvånansvärt likt: Homosexualitet och alkohol är fördärvligt. Kvinnan tige i församlingen. Moralen är hög och gammaldags.


Men lustigt nog gäller inte Abo Raads bevisat stränga moral den allra närmaste flocken. Abo Raads familjemedlemmar har nämligen skaffat sig allvarliga problem med rättvisan. Det handlar inte bara om att han själv fängslats av Säpo utan rättegång, suttit inlåst i mer än sex månader för att sedan dömas till utvisning för ett brott han hålls okunnig om. Ett trick säkerhetspolisen och Migrationsverket lyckats med genom att använda sig av den numera berömda Lagen om särskild utlänningskontroll – LSU.

Det är fler saker.

En nära släkting är dömd för häleri och har avtjänat ett längre fängelsestraff för narkotikahandel. Cannabis och kokain. En annan närstående i den stora släktskaran är dömd för rån, narkotikaförsäljning och kvinnofridskränkning. Ytterligare en nära släkting är dömd för att ha dödshotat en journalist. Det förekommer ekonomisk brottslighet. Jag har själv träffat personer som säger sig ha tagit skada av familjemedlemmarnas framfart.


Det här hade varit helt ointressant om inte familjen vore väldigt viktig för Abo Raad. Det nätverk som nyligen fängslades av Säpo har många släktband till varandra. Raads egen son är en av de gripna. Imamen från Umeå är ingift i familjen. Det är även en radikal imam i Örebro.

Man behöver inte vara terrorexpert för att konstatera att den miljö han har omkring sig är typisk mylla för rekrytering till IS. Småkriminalitet. Konservatism. Tajt knutna nätverk. En moské som är relativt isolerad och drivs som ett familjeföretag. I Vivalla i Örebro, där delar av familjen bor, finns IS-återvändare.

Men att Abo Raad verkar i en riskmiljö och har gott om andra problem, betyder inte att han är ett hot mot rikets säkerhet.

Med tanke på den mängd fiender som Abo Raad och hans månghövdade familj skaffat sig och den mängd av rykten som florerar finns det goda möjligheter att det snackas en hel del skit.

Det är bland annat därför vi har domstolar. För att ge människor möjlighet att föra sin talan.

Familjen är till och med välkänd i sitt forna hemland, enligt en irakisk journalist jag varit i kontakt med. De kommer från ett område nära Basra – Abo Al-Khasib. Ett extremt fattigt område som länge varit en bas för shiitisk radikalism.

I Sverige får man fortfarande tycka vad man vill, ja, nästan säga vad man vill, utan att säkerhetspolisen låser in dig. Frågan är om det även gäller utländska medborgare.


”Det är inte förbjudet att ha extrema åsikter. Vi jobbar med brott och brottsmisstankar.” Så sa Säpochefen Klas Friberg i Aktuellt den 29 augusti när han presenterade en välkommen satsning på att bekämpa högerextrem terrorism.

Och det lät ju betryggande. I Sverige får man fortfarande tycka vad man vill, ja, nästan säga vad man vill, utan att säkerhetspolisen låser in dig.

Frågan är om det även gäller utländska medborgare. Och muslimer.

Om fallet Abo Raad enbart baseras på de anklagelser som hittills publicerats i media stämmer inte det.

Privatspanarna som ligger bakom granskningen av Abo Raad är åsiktspoliser i ordets sanna bemärkelse. Genom att kontrollera inlägg på Facebook försöker de leda i bevis att Abo Raad har åsikter han själv förnekar att han har. Det spelar ingen roll hur många gånger han tar avstånd från IS eller att hans medanklagade predikat mot dem. De är i alla fall misstänkta tack vare sin aktivitet på internet.

Syftet – att avslöja dolda agendor – är gott, men det går inte att komma i från att sajten Doku, som samarbetat med Gefle Dagblad och Expressen i dessa granskningar, själv fått en allt mer politiserad agenda. Företrädaren Sofie Löwenmark har i alla fall öppet argumenterat för den kontroversiella idén om ”återvandring”.

I Migrationsöverdomstolens utlåtande till regeringen står det svart på vitt att underlaget för anklagelserna mot Abo Raad är undermåligt


Det är viktigt att slå fast en sak.

Det går inte att lita på någon som påstår sig veta vad Abo Raad anklagas för.

Lita inte på SD:s rättspolitiske talesperson när han i SVT Agenda hävdar att fallet är ”välgrundat”. Lita inte på terrorexperterna som bestämt hävdar att Abo Raad radikaliserat människor.

De vet inte.

De har ingen aning.

Inte ens Abo Raad vet allt han anklagas för. Det är bara Säpo, Migrationsöverdomstolen och regeringen som fullt ut begriper vad fallet handlar om.

Klas Friberg, Säpo-chef

Och bland dem råder inte enighet om allvaret i anklagelserna. I Migrationsöverdomstolens utlåtande till regeringen står det svart på vitt att underlaget för anklagelserna mot Abo Raad är undermåligt: ”Den utredning som finns i ärendet och som kommit domstolen till handa, är visserligen inte särskilt konkret beträffande den verksamhet som läggs NN till last”.

Dessutom är bristen på information ett stort problem, menar domstolen: ”Det informationsunderskott som finns i dessa ärenden hos domstolen och i än högre grad ibland hos utlänningen och dennes ombud är dock i första hand en fråga för lagstiftaren.”

I klartext: lagen om särskild utlänningskontroll måste skrivas om.

Men baserat på en utredning som är ”inte särskilt konkret” har nu Abo Raad dömts att utvisas till Irak.

Att utvisa en person som misstänks för att vara IS-sympatisör till Irak är en ren dödsdom. Irak har för närvarande en av de högsta avrättningsfrekvenserna i världen. 


Domen är politisk, av det enkla skälet att det är politiker som agerat domare. Regeringen fällde det sista avgörandet. Och den politiker som i dagens opinionsläge skulle våga ta en radikal muslim i försvar är svår att hitta. Alla vill visa sig handlingskraftiga mot potentiella terrorhot.

För tillfället går inte utvisningen att genomföra på grund av säkerhetsläget i Irak, men inrikesminister Mikael Damberg har lovat att domen ändå ska verkställas: ”Vi arbetar för att dessa hinder ska kunna undanröjas”, säger han till TT.

Det finns ett problem med den ambitionen: Att utvisa en person som misstänks för att vara IS-sympatisör till Irak är en ren dödsdom.

Mikael Damberg, inrikesminister

Irak har för närvarande en av de högsta avrättningsfrekvenserna i världen. Hundra personer har hängts sedan i januari och över 8 000 befinner sig på ”death row”, enligt Human rights watch.

Hur Mikael Damberg arbetar för att förvandla det krigshärjade landet som just nu befinner sig i totalt politiskt kaos till en rättssäker plats, har han inte lämnat besked om.

Ifjol var siffran bara 285, så ökningen är dramatisk.

Enligt en rapport sker avrättningarna skyndsamt, efter blixtsnabba rättegångar som kan baseras på ett enda vittnesmål. I många fall handlar det om fångar som lämnats över till Iraks shiadominerade regim från kurdiska styrkor.

Abo Raad skulle med största säkerhet möta galgen i Irak. Utan möjlighet att försvara sig.

Hur Mikael Damberg arbetar för att förvandla det krigshärjade landet som just nu befinner sig i totalt politiskt kaos till en rättssäker plats, har han inte lämnat besked om.


Polisen har de senaste åren misslyckats med flera uppmärksammade terrorfall. Jakten på Moder Mothanna Magid är det mest häpnadsväckande. I flera fall som dragits till domstol har man misslyckats med att få fällande domar.

Bara därför ska man inte utesluta att Abo Raad är misstänkt för ett allvarligt brott. I sånt fall är Säpo så rädda för att avslöja sina arbetsmetoder att de hellre ser honom dingla i Irak än att vända sig till en svensk domstol.

Det är ingen långsökt gissning att det snarare handlar om en fiffigt placerad informatör som polisen inte vill avslöja

Det går så klart att spekulera i exakt vad polisen försöker skydda med sitt hemlighetsmakeri. Möjligheterna till avlyssning och övervakning är i dag enorma. Det har våra politiker sett till. Men övervakningssamhället är ingen hemlighet. Om det skulle visa sig att Säpo hackat en telefon så har deras framtida arbete knappast äventyras.

Det är ingen långsökt gissning att det snarare handlar om en fiffigt placerad informatör som polisen inte vill avslöja genom att dra fallet till domstol. En person man hoppas ska fortsätta leverera information.

I vilket fall har polisarbetet blivit överordnat rättvisan.

Det berövar små barn möjligheten att förstå vad som hänt deras föräldrar. Det berövar alla som kan ha drabbats av Abo Raads eventuella brott att få rättvisa, skadestånd och möjligheten att känna sig trygga.

Om brottet han misstänks för är terrorism är vi alla offer.

Att säkerhetspolisen prioriterar att skydda sig själva före allmänheten är ett allvarligt problem.

UPPDATERING Sofie Löwenmark på Doku menar att artikeln helt missförstår hennes inställning till begreppet återvandring. Att staten sedan lång tid har prioriterat återvandring är inget kontroversiellt och att antyda något annat är en ren vantolkning.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.