Forskning utan framsteg
Torsten Kälvemark om Natos center för psykologisk krigföring i Riga – Satsa på svensk kompetens istället
Varför var Jens Stoltenberg inte närvarande när Natos Strategic communications center of excellence (Stratcom) invigde sina nya lokaler i Riga med en stor konferens i augusti 2015? Varför har gamla Natoländer som Danmark och Norge inte anslutit sig till organisationen? Hur kommer det sig att inte ens USA finns med bland de officiella medlemmarna?
Stratcom är Natos centrum för studium av psykologisk krigföring, inte minst den som kommer från rysk sida. Kanske beror frågetecknen på att så många i omvärlden inte tror på centrets analytiska kompetens. Ändå är det en institution som försvarsminister Peter Hultqvist absolut vill tvinga in Sverige i. Han har fått draghjälp av okritiska journalister i vårt land, främst Mikael Holmström i Dagens Nyheter men också Anders Lindberg här i Aftonbladet. Något politiskt motstånd finns inte eftersom oppositionen gärna ser att vi kryper allt närmare försvarsalliansen. I morgon behandlar Stratcom Sveriges ansökan på sitt styrelsemöte, sedan kan den svenska regeringen fatta beslut om medlemskap.
Den kritiska journalistiken kan man däremot hitta i de baltiska länderna. Från konferensen förra året rapporterade Richard Martyn-Hemphill och Donna Doerbeck i The Baltic Times - knappast ett forum för det omskrivna ryska informationskriget. De skildrade en tillställning med en parodisk brist på professionalitet och öppenhet. De beskrev centrets namn som löjeväckande eftersom någon excellens inte var märkbar. De berättade hur pressen fick nöja sig med en bildskärm i en källare medan ”experter” på övervåningen mässade om vikten att ”uppfostra” journalister. Utrymme för kritiska frågor gavs inte. Den forskning som presenterades karakteriserade de som föga mer än slappa plagiat från oräkneliga säkerhetskonferenser.
Omdömet i The Baltic Times sammanfattar mina egna intryck. Jag har tidigare (27 april) skrivit på dessa sidor om bristen på kvalitetssäkrad vetenskap inom Stratcom. Ju mer jag studerat organisationen, desto tydligare ser jag denna brist.
Chefredaktören för centrets ”akademiska” tidskrift, Steve Tatham, har en brittisk doktorsgrad men en av hans främsta meriter ligger väl i att han tillsammans med amerikanska kollegor planerade mediekampanjen inför den katastrofala invasionen av Irak. Han har visserligen gjort något slags avbön efteråt men i forskningsvärlden är han knappast något toppnamn.
Över huvud taget ger centret ett oprofessionellt intryck. Man påstår sig ha expertis på kommunikation men har inte ens en uppdaterad hemsida. Där finns ett arbetsprogram för 2015 men inget sägs om vad man tänkt göra under 2016 trots att halva året snart gått.
Att lägga ett ”centre of excellence” i just Riga är naturligtvis problematiskt. Den bas som den baltiska forskningsvärlden kan tillhandahålla är mycket svag. Det räcker att titta på vilken akademisk rankinglista som helst för att konstatera detta. Symptomatiskt är att den mest analytiska rapporten på hemsidan har lånats från universitet i Helsingfors. Men i just den konstaterar författarna: ”Uppfattningen att Ryssland bedriver ett ’hybridkrig’ mot Väst är i bästa fall en extrem förenkling och i värsta fall en feltolkning av ordet ’krig’ som kan få oavsiktligt farliga konsekvenser”.
Det är i själva verket en total sågning av hela den endimensionella världsbild som Stratcom bygger på.
Som gammal värnpliktig analytiker på Försvarets radioanstalt och som mångårigt verksam inom högskolevärlden vet jag att Sverige har betydligt bättre förutsättningar för en strategisk kommunikationsanalys än vad man har i Riga. Stratcom skulle knappast klara de kvalitetskriterier som Utbildningsdepartementet i dag tillämpar för fördelning av forskningsanslag.
Det är skandal om Sverige tänker slänga pengar i ett svart hål i Riga i stället för att satsa på den akademiska och analytiska kompetensen här i landet. Varför inte ge Försvarshögskolan i uppdrag att tillsammans med universiteten i Uppsala och Stockholm utveckla ett svenskt alliansfritt ”centre of excellence” för informationsanalys? Det vore en betydligt bättre användning av svenska skattemedel. Men jag kan förstå Peter Hultqvists invändning: Det är ju grabbarna i Nato vi vill jobba med. Inte oberoende och kvalitetssäkrade svenska forskare.
