”Jag gillar de som skrattar åt mina skämt”
Annika Lantz skriver om att kvinnor borde sluta artighetsfnissa åt tråkig gubbhumor
Annika Lantz oroar sig ständigt, för allt från klimathot och flygresor till fästingar.
Ändå vågar hon sig på att skriva en roman.
- Jag var trött på mig själv i radio och ville pröva något nytt, säger hon.
Vad skulle hända om kvinnor tog makten i världen, och dessutom slutade skratta åt män som vill vara roliga?
Det är två tankeexperiment i den komiska romanen ”Det elfte budet”. Där hittar en arkeolog en nedgrävd stentavla med orden ”Må kvinnan styra över himmel och jord och allt däruti”.
”Nu är de ju absurt”
- Det skulle inte vara en bra lösning. Däremot borde kvinnor och män ha samma valmöjligheter och lika mycket makt. Som läget är nu är det ju absurt. Till exempel bilderna från Ukraina - bara män! Och i EU:s toppskikt - var ÄR kvinnorna? Och i senaste partiledardebatten: 7-1!
Vi ses över en kaffe, och det visar sig att Annika Lantz är snabbpratande, humoristisk och full av kul infallsvinklar.
Inte bara i radio och tv, utan också när hon ska prata om sin egen roman. I boken får maktens män panik av stentavlan, detta elfte budord om att kvinnor ska ta över. Lantz raljerar friskt med både politiker och journalister.
Ett feministiskt parti får sedan idén att tjejer ska sluta fnissa åt killars skämt.
Gubbarna stjäl timmar
- Hur många timmar av mitt liv har gått åt att lyssna och le åt gubbar som berättar tråkiga historier som de själva tycker är kul?
- Tänk alla alfahannar som tar för givet att alla uppskattar när de skojar. Det är spännande att tänka på vilket socialt smörj- medel skratt är - det skulle vara ett sådant hot om vi kvinnor slutade med att skratta av artighet.
I boken beskriver hon att hålla inne skrattet som en härskarteknik: ”Att beröva mansgruppen något av det finaste den hade - outsinlig tillgång till kvinnofnitter -det var något annat det, än att diskutera pappamånader.”
- Om man ska generalisera är det fortfarande så att killar uppmuntras mer till att ta plats och vara roliga. Det är den yttersta bekräftelsen.
Du är själv känd för att vara rapp och rolig, är du beroende av andras skratt?
- Lite. Men jag har blivit bättre på att inte tvångsmässigt formulera mig kul. Jag har inte samma bekräftelsebehov som när jag var yngre.
- Men det är klart: De som skrattar åt mina skämt tycker jag förstås extra mycket om! säger hon - och garvar själv.
”Jag blev inte sedd”
Men allt handlar inte om lustigheter i Annika Lantz liv.
För några år sedan blev hon så utarbetad att hon blev sjukskriven.
Längre fram tog hon ett halvårs ledighet igen för att ladda om.
- Jag har väldigt höga krav på att alltid prestera på topp, och jag tror att jag var inne i någon sorts ålderskris. Jag har jobbat i över tjugo år på Sveriges Radio och var van vid att alltid vara ett starkt namn, när jag plötsligt upplevde att jag inte blev sedd. Det är pinsamt, men jag kunde inte hantera det.
Arbetsgivaren skickade Annika Lantz till en coach.
Det hjälpte henne att se saken på ett annat sätt.
- Jag har förstått att det går upp och ner i arbetslivet, att det inte bara har med mig själv att göra. Jag kan fortfarande känna mig liksom smutsig när jag tycker att jag inte gjort tillräckligt bra ifrån mig. Men jag kommer ur det mycket snabbare nu.
