Aftonbladets medarbetare Torsten Kälvemark död
Torsten Kälvemark, mångårig medarbetare på Aftonbladets kultursida, har avlidit i en ålder av 77 år.
Med ett långt förflutet på bland annat Högskoleverket och Vetenskapsrådet tillhörde Kälvemark den äldre ämbetsmannaintellektuelle stammen. Bildad men utan åthävor bar han som kulturskribent upp den svenska statens progressiva tradition. Han hade ett osvikligt engagemang för forskningens, tankens och kulturen frihet.
Kälvemarks kulturintresse var solitt och brett. I bibliografin finns bland annat en bok om Arvo Pärt. Han var kulturattaché i London 1989-92 och satt i styrelsen för Svenska institutet i Aten. Tillsammans med sin hustru Berit hade han en särskilt stark kärlek för porslin. Det vackra huset i Södertälje hade en utbyggnad för alla serviser, som vid ett tillfälle höll på att rasa under tyngden av alla fat och karotter.
Privat hade Kälvemark en stark religiös övertygelse, som han noga höll isär från det samhällsvetenskapliga perspektiv med vilken han tacklade samtiden. Hans texter visar dock en förståelse för existentiella frågor som lite grann har gått förlorad med sekulariseringen. I den meningen bar han upp en Aftonbladet-tradition sedan Karl Vennberg. Kälvemarks intresse var främst vänt mot den östeuropeiska kyrkohistorien. Den sista boken, Katedralen som sprängdes. Den ryska kyrkans martyrium 1918-1938, kommer ut i dagarna.
Det fanns ett civilisationskritiskt drag hos Kälvemark, som aldrig blev uppgivet. Hans kritik mot vad man kan kalla för vulgärliberalismen, handlade om de värden och den värld som går förlorad när allt förtingligas.
Gentleman är ett förbrukat ord, men det kan man gott använda om Torsten Kälvemark.
Som person var han sällsynt mild, omtänksam och harmonisk. Hans språk var lika vårdat som hans prydliga klädsel. Som skribent var han alltid förkrossande påläst. Som stilist fick han mycket sagt utan att använda allt för många ord. Han var en överraskande humoristisk polemiker, som elegant läxade upp Israeldogmatiker, russofober och kärnvapenskramlare.
Kälvemark var en udda och unik röst i de utrikespolitiska frågorna. En av få som vågade ifrågasätta den bedövande konsensus som råder i det lilla säkerhetspolitiska etablissemanget. Kanske för att han kom från en generation där humaniora var en lika självklar ingrediens i det politiska tänkandet som den orubbliga tron på mänskliga rättigheter.
Vi på Aftonbladet var mycket stolta över vår ”Kälvis”. Han var en djupt respekterad röst på kultursidan och en älskad kollega. Förlusten är stor och svår. Inte bara för oss.
