Tro inte på Masons gissningar
Kajsa Ekis Ekman svarar Olle Svenning och Jon Weman
REPLIK. Det är en smula överdrivet, och mycket ohederligt, av Olle Svenning (Aftonbladet 15 mars) att kalla mig sekterist och dogmatiker bara för att jag gör det arbete han själv borde ha gjort.
En recensent av facklitteratur bör kritiskt granska verkets tes. Svenning erkänner själv i sin recension att han är för okunnig för att göra detta: ”mina kunskaper om datateknologi är så mycket mindre än Masons som är specialist i ämnet.” Just därför märker han inte att Mason inte alls är någon specialist, utan tvärtom en vanlig journalist som gissar sig fram till slutsatser. Detta bör man som recensent kunna upptäcka, och har man inte själv kunskaper i ämnet får man läsa på eller konsultera någon som kan.
Masons tes är som sagt att mjukvaran kommer att innebära kapitalismens död.
Detta är ett minst sagt spektakulärt påstående som går tvärtemot branschens framtidsutsikter. Mjukvarubranschen är den bransch som växer mest. Arbetstillfällena i branschen spås växa med 17 procent de kommande tio åren. Den uppvisar också de största profitmarginalerna: 15–20 procent, medan andra branscher ligger på ett medelvärde av 7,5 procent.
Den som i detta ser kapitalismens död bör alltså ha lite mer på fötterna än exemplet Wikipedia. Jon Weman diskuterar åtminstone sakfrågan, och han har rätt i att omfattande förändringar håller på att ske – men för att kunna analysera vad de innebär för kapitalism och arbetsmarknad, gäller det att inte tänka statiskt.
Han tar själv upp det slitna exemplet: ”Google tjänar 16 miljarder – med bara 65 000 anställda.” Ja, skulle detta innebära profitens död då eller? Snarare kan vi dra tre möjliga slutsatser: 1) det är arbetsvärdeläran som är död och det går att tjäna pengar utan arbetare, 2) dessa 65 000 har en särdeles hög produktivitet, eller 3) Google cashar framför allt in på det mervärde som skapas utanför koncernen. En sökmotors värde består ju i alla de hemsidor som indexeras, något som har krävt enormt mycket mänskligt arbete men som Google inte arvoderar. Men utan hemsidor, ingen sökmotor.
Både Weman och Mason tycks tro att automatisering handlar om att ersätta existerande arbeten. De glömmer därmed kapitalismens grundlag: den måste expandera för att inte dö. Det är också kapitalet som driver den explosionsartade utvecklingen i fintech och internet of things. När en dörr förses med en sensor för att kunna låsas upp på avstånd, eller när ett par skor förses med ett chip för att vi ska kunna hitta dem, ökar mängden arbete som finns nedlagt i dem.
Mer material tillkommer, fler fabriker, fler tekniker och utvecklare, för att inte tala om den säkerhetsbransch som måste se till att ingen annan låser upp dörren via nätet. Jämför detta med en vanlig trädörr, som görs bara en gång och är sedan färdig.
Av de 50 största apparna är de flesta sådana som skapar nya behov, inte sådana som ersätter andra branscher. Ta Pokémon Go, Skype och Tinder till exempel – Pokémon har skapat en hel spin off-industri, Skype ersatte inte telefonin, Tinder har inte ens lyckats konkurrera ut lokalpressens kontaktannonser, men öppnat en helt ny marknad.
Att det öppnas ett helautomatiskt växthus i Japan, som Weman skriver, innebär visserligen att växtskötarna blir arbetslösa, men den teknik som krävs för att sköta växthuset skapar arbete på annat håll. Om det blir fler eller färre arbeten totalt är inte lätt att säga då det finns motsägelsefulla prognoser. Arbetslösheten ökar i väst men globalt fördubblades antalet arbetare mellan 1980 och år 2000.
För att förstå utvecklingen marxistiskt räcker det inte med att se till kapitalets ökande organiska sammansättning – man måste också se de motverkande faktorerna. Minns att arbetarklassens död spåddes även på 50-talet – då handlade det om tjänstefolkets försvinnande och hushållsmaskinernas inträde. Vem kunde ana att tjänstesektorn skulle komma tillbaka med besked femtio år senare?
