Nu vill Hanif Bali ha debatt om ”rasfrågan”
Reagerar vi inte ens på skogstokiga och livsfarliga idéer längre?
Den så kallade ”rasfrågan” är inte direkt ny i svensk politik.
Den har funnits där hela tiden i olika former. Minns Herman Lundborg och rasbiologin, minns 30-talets debatter om omöjligheten att integrera ”den judiska rasen” i Sverige – och reglerna som hindrade svenska medborgare att gifta sig med såna som kunde misstänkas ha judiska rötter. Och minns förstås synen på svarta människor, som oftare än inte i vår samtidshistoria präglats av människofientliga kokobello-idéer om olika ”rasers” oförmåga att leva tillsammans.
Men nu har alltså Moderaternas tidigare toppolitiker Hanif Bali varit föräldraledig, fått feeling och kommit fram till att det är dags att börja prata om ”ras” och att det är ”uppenbart för alla att post-invandringsfrågan kommer att bli en rasfråga”.
Numera är fritidspolitikern Bali mest känd som skribent på Expressens förmodat liberala ledarsida – men också som profil i sociala medier och poddar.
Sitt rastänkande lanserar han dock en intervju i Göteborgs-Posten.
– Snart är vi inne på tredje generationens invandrare och vi har fortfarande segregation, säger han och landar i analysen att det är ”ras” som står i vägen för integration. Samtidigt passar han på att varna för en alltför stor blandning av etniciteter.
Moderaterna, och högern i allmänhet, har förvisso aldrig varit särskilt skickliga klassanalytiker. Men att 2024 peka på ”ras” som svar på frågor om skillnader kring socioekonomi, arbetslöshet och utbildning är ändå mer än bara lite idiotiskt.
Att ens följa och förhålla sig till resonemangen från Hanif Bali känns parodiskt. Har vi alltså kommit till den punkt där inte ens politiker som pratar om varför människors raser, och blandningen av raser, ligger bakom våra samhällsproblem avfärdas som galna rasister? Vart tog cancelkulturen vägen?
