Nya avtalet återgår till 30-talet
De usla villkoren i e-handeln gör att vi snart får göra om den svenska modellen från början
Det började med böcker. Bokhandel efter bokhandel försvann. Nu marknadsför Amazon ett par miljoner produkter.
Butiker slår igen och köpcentra i USA börjar förfalla. Små och stora företag tvingas sälja sina varor via nätplattformen. Amazon kartlägger kunderna, upptäcker nya trender och startar egen, konkurrerande försäljning. I framtiden ska drönare eller rullande robotar leverera varorna och den digitala assistenten Alexa övervaka hemmen.
De nätbaserade monopolisterna avancerar medan sagorna om den nya, automatiserade ekonomin uppfyller det allmänna medvetandet. Stefan Fölster, Svenskt Näringslivs siffertrillare, förutspådde 2014 att försäljarna i den svenska detaljhandeln skulle vara borta inom 20 år. I själva verket växer antalet anställda, särskilt inom e-handeln.
Lönearbetet försvinner inte med streckkoderna, köpsajterna och robotarna. Det kräver i stället ensamrätt till allt större delar av vår tid.
Receptionen hos Handelsanställdas förbund på Sveavägen är borta. En dosa artificiell intelligens sitter vid dörren. Jag bläddrar i den digitala katalogen och blir insläppt.
Susanna Gideonsson är Handels ordförande och suppleant i Socialdemokraternas verkställande utskott. Större delen av sitt vuxna liv har hon arbetat i rörelsen.
Bejaka strukturomvandlingen, gör det bästa av den. Det har länge varit partiets motto. I mitten av 1900-talet gav denna linje allmän välfärd i utbyte mot arbetsfred. Den svenska modellen reste sig ur årtionden av klasstrider.
E-handeln är postorder i ny förpackning, och visstidsjobben påminner om daglönearbetet.
Vad ger samförståndsviljan i dag?
Susanna Gideonsson tar det försiktigt med drömmandet kring den nya ekonomin. Det nya är inte alltid så nytt, säger hon.
– E-handeln är postorder i ny förpackning, och visstidsjobben påminner om daglönearbetet.
– Med automatiseringen kan vi bli av med fysiskt tunga arbetsuppgifter, men psykiskt kan arbetet bli mer påfrestande. Många blir ensamma på sin post. De är i sin bubbla och pratar inte med varandra på samma sätt som tidigare.
Amazon planerar 1 300 nya lager i Europa. Varor ska kunna levereras inom en timme. ”Vi har fortfarande en 'grace time' innan Amazon kommer till Sverige”, förklarar en fraktchef för Computer Sweden. ”Vi måste anpassa logistiken efter kunderna om vi ska kunna stå emot Amazon.”
Handels möter utvecklingen med ett nytt riksavtal som ger lagercentraler och e-handelsföretag rätt att schemalägga arbetet mellan 05.00 och 24.00 årets alla dagar så när som tre.
Så långt har det gått.
När jag började på KF Färskvarucentralen i Årsta jobbade vi dagtid fem dagar i veckan och var lediga på helgerna. Men riksdagen hade avskaffat regleringen av affärstiderna och butikskedjorna tryckte på för att också lagren skulle vara öppna kvällar och helger. 1988 bröt kooperationen motståndet mot helgarbete på lagren. En frivillig lördagsjour gav 100 procent i ob-tillägg - plus kompledighet. Dessutom fick vi ta med en påse frukt och grönt hem.
Strax var det inget kvar av normalarbetsdagen. KF sålde hanteringen av frukt och grönt till Antonia Ax:son Johnson, ob-ersättningarna skars ner och mina gamla arbetskamrater tvingades jobba både lördagar och söndagar. I veckorna blev det övertid, och visstider och bemanningsbolag bredde ut sig.
Det blir svårare att hitta jobb med drägliga arbetstider. Lönearbetet sträcker sig ut över livstiden, styckar sönder den, håller den tillgänglig just-in-time och tränger undan nattvilan.
Det kallas valfrihet. Kunderna väljer när de vill handla, personalen väljer när den vill jobba. Men de individuella valen får kollektiva följder. Samhället utvecklas i riktningar vi inte gemensamt tänkt över.
Helgöppna stormarknader påskyndar utslagningen av små och medelstora butiker i närmiljön, och bilfärderna till kommersen för oss djupare in i klimatkrisen.
Det blir svårare att hitta jobb med drägliga arbetstider. Lönearbetet sträcker sig ut över livstiden, styckar sönder den, håller den tillgänglig just-in-time och tränger undan nattvilan.
Arbetet på vårt lager var tungt, men det växlade mellan anspänning och vila. Vissa dagar var det fullt ackord, andra dagar var vi tidigt färdiga. Vi kunde ta en fika, spela schack och sitta och snacka.
Nu inför företagen planerad underbemanning och möter svängningar i efterfrågan med deltidare, visstidsanställda, inhyrd personal och daglig anpassning av arbetstiderna.
Det finns ingen teknisk nödvändighet i en kommers som pågår just-in-time dygnet runt, sju dagar i veckan, året runt. Kapitalets automatik, inte robotar och artificiell intelligens, driver på.
Tidigare hade de lokala klubbarna rätt att säga nej till obekväm arbetstid. Svensk Handel klagade: vetot ledde till ”oförutsägbarhet” och ”höga kostnader för att förlägga arbetstid till kvällar, nätter och veckoslut”.
I det nya avtalet från 2017 bestämmer företagen från tidig morgon till midnatt. Dessutom är ob-ersättningarna nu centralt dikterade och sänkta för många anställda. Lokala företrädare talar om inkomstbortfall på upp till 1 500 kronor i månaden. De som varit anställda länge får behålla högre ob-tillägg under en övergångsperiod, en vanlig modell för fackliga eftergifter.
De kan ersätta visstidare med inhyrd personal och trasa sönder familjeliv och socialt umgänge med nya arbetstider.
Susanna Gideonsson ser en stor vinst med avtalet.
– Vi sätter stopp för allmän visstid.
Företagen ska samråda om bemanningen, men cheferna har sista ordet. De kan ersätta visstidare med inhyrd personal och trasa sönder familjeliv och socialt umgänge med nya arbetstider.
– De tog det bästa verktyget i verktygslådan för oss, säger Carolina Miliander, tidigare ordförande för klubben vid Ahlsell i Hallsberg. Vetot skyddade oss mot omänskliga scheman.
Hon blev så besviken att hon lämnade sina fackliga uppdrag.
Nya möjligheter till inflytande skulle öppna sig, förklarade avtalssekreteraren Per Bardh. ”Det gäller att vara konstruktiv från klubbens sida och inte bara säga nej, nej, nej … Fack och företag behöver lära sig att umgås med varandra på ett nytt sätt.”
- För några år sedan hårdnade det mellan arbetsgivarna och klubbarna, säger Susanna Gideonsson. De fastnade i konfrontationer i stället för att tillsammans utveckla verksamheten.
- Man hotade med vetot inte bara för att höja ob-ersättningarna.
Var det inte bra ur facklig synvinkel?
- Jag kan tycka att man på vissa ställen använde vetot för mycket. Det blev ett utpressningsmedel.
Kraven på allt tätare leveranser gör handeln sårbar. En strejk bland ett fåtal arbetare kan göra robotar sysslolösa och lamslå en logistikkedja.
Sist Handels var ute i en större konflikt var 1995.
– Det finns ett antal klubbar och medlemmar som tycker att det vore häftigt att strejka. Men vi måste ta ansvar. Ska vi ha kvar strejkrätten får den inte missbrukas. För då får vi ett så starkt politiskt tryck att vi kan tappa den.
Hon ställer sig bakom de inskränkningar av strejkrätten som regeringen föreslagit.
– Vi kan inte vända utvecklingen i samhället. Men vi kan tillsammans försöka styra och påverka den.
Det nya avtalet stoppar lokal dumpning av villkoren, säger förbundsledningen. Men när vetot är borta och kostnaderna centralt begränsade kommer lönearbetet med konkurrensens automatik att ta alltfler timmar mellan 05.00 och 24.00 i anspråk.
Kanske måste saker och ting gå åt skogen innan vi inser vad vi förlorat.
Så vad är fram och bak på utvecklingen?
– De påstår att vi hade ett omodernt avtal från 1930-talet. Men det nya, säger Carolina Miliander, är en återgång till villkoren före 30-talet, då arbetarna var mer eller mindre livegna.
– Jag tror fortfarande på den fackliga idén, men hur ska vi kunna värva medlemmar när de nya får sämre villkor än redan anställda?
Bara varannan arbetare i handeln är i dag fackligt organiserad.
– Kanske måste saker och ting gå åt skogen innan vi inser vad vi förlorat. Då får vi börja om från början med facket och den svenska modellen.