Ordern: Skjut på allt
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2015-05-11 | Publicerad 2015-05-08
Skakande rapport om israeliska soldaternas brutalitet i Gaza-kriget
TEL AVIV. ”En gammal man kom gående emot oss, och han som hade vakten – jag vet inte vad som flög i honom – han såg den här civilisten komma och sköt honom, men han fick inte in någon vidare träff. Mannen låg där och vred sig av smärta. Vi kom alla ihåg den där historien [om en äldre man som närmat sig en annan israelisk postering med granater gömda i kläderna], så ingen av sjukvårdarna vågade hjälpa honom. Det var klart att antingen så skulle han få dö långsamt, eller så skulle vi få göra slut på hans lidande. Så till slut gjorde vi det och en bulldozer kom dit och släppte en hög grus på honom och sedan var det inte mer med det.”
Den som berättar är en soldat i den israeliska armén och den händelse han beskriver utspelade sig i norra Gaza förra sommaren. Detta är ett av de vittnesmål från över 60 soldater och officerare som samlats in av den israeliska människorättsorganisationen Bryta tystnaden och som publiceras i en ny rapport om Israels stora militäroperation i Gaza 2014, Protective edge.
Under den 51 dagar långa konflikten mellan Israel och Hamas dödades mer än 2 200 palestinier, varav 500 barn. Fem israeliska civila dödades, inklusive en fyraårig pojke, och 67 soldater.
Medan det råder liten oenighet om att Hamas begick uppenbara folkrättsbrott, när de sköt mer än 4 000 raketer och granater mot i huvudsak civila mål i Israel, så är frågan om även den israeliska armén bröt mot internationella lagar kontroversiell.
Palestinierna, stödda av människorättsgrupper i Israel och omvärlden, menar att den israeliska armén gjorde sig skyldig till krigsbrott, till exempel när den besköt FN-anläggningar där flyktingar sökt skydd, och systematiskt bombade Hamasaktivisters hem, trots att det innebar att många kvinnor och barn fanns med bland offren. I attacken mot familjen Kawares hus dödades till exempel fem barn i åldrarna sju till 14.
Israel har emellertid hävdat att Hamas medvetet använde Gazas befolkning som en mänsklig sköld, och att den israeliska armén gjorde sitt yttersta för att skydda de civila, till exempel genom att varna inför förestående attacker med flygblad och telefonsamtal.
Men den bild som tonar fram av Gazaoperationen i Bryta tystnadens rapport gör det svårt att inte ifrågasätta de etiska normerna hos den armé som kallar sig för ”världens mest moraliska”.
Där finns redogörelser av vad som förefaller vara rena mord, som i exemplet med den gamle mannen, som begravdes under ett lass sten, så att ingen skulle kunna undersöka om han verkligen hade sprängämnen dolda under kläderna. En pansarsoldat berättar om hur hans enhet, för att få tiden att gå, brukade skjuta prick på bilar och cyklister, och hur de fick en kick av att köra över parkerade bilar, trots att det till deras besvikelse inte ens fick stridsvagnen att guppa till. Påfallande många soldater liknar sina krigsupplevelser vid en film eller ett datorspel och tycks ha svårt att förstå skillnaden: ”Om du skjuter någon i Gaza så är det coolt, ingen stor grej. För det första för att det är Gaza och för det andra för att det är krig.”
Men det som gör vittnesmålen så skakande är inte det de lägger i dagen om enskilda soldaters olämpliga, eller olagliga, beteende, utan det de avslöjar om den policy som låg till grund för hela operationen. Det var en strategi som i korthet gick ut på att de egna styrkorna skulle utsättas för så liten fara som möjligt, även om det skedde på bekostnad av civilbefolkningens säkerhet. Det innebar till exempel att soldaterna hade order att skjuta på vem de än mötte i stridszonen, eftersom de civila antogs ha gett sig –trots att flera soldater vittnar om hur de påträffande familjer som stannat kvar, gömda i sina hus. ”Det fanns egentligen inga regler, det var mer riktlinjer”, säger en soldat. ”Tanken var att om du ser nånting – skjut. De sa till oss: ’Det ska inte finnas några civila här. Om du ser någon, skjut.’ Om de utgjorde ett hot eller inte var aldrig en fråga som ställdes.”
Det var en policy som också fick till följd att armén lämnade efter sig en aldrig tidigare skådad förstörelse. Till exempel jämnades hela stadsdelar med marken när artilleriet och flygvapnet försökte ”bana väg” för marktrupperna. Runt 18 000 hem förstördes i Gaza och mer än 100 000 gjordes hemlösa.
Syftet med rapporten är enligt Bryta tystnaden att få till en oberoende undersökning av händelserna i Gaza. Den israeliska arméns egen utredning av vad den betraktar som operativa brister har hittills inte övertygat.
Efter att ha arbetat i mer än ett halvår väckte den militära åklagren nyligen åtal mot tre soldater.
Deras brott?
Att ha stulit pengar som de hittat i ett övergivet hus i Gaza.
Israel måste göra bättre ifrån sig än så, och framför allt röra sig högre upp i den militära och politiska ansvarshierarkin, om det skall ha en chans att avvärja kritik när granskningen av vad som hände i Gaza under de där sommarveckorna fortsätter.
Den Internationella brottsmålsdomstolen i Haag håller för närvarande på att utreda om det finns grund för palestiniernas begäran att israeliska militärer och politiker ska ställas inför rätta för krigsbrott i Gaza.
Catrin Ormestad
