Grundlös attack mot Aftonbladet
Åsa Linderborg om ett rapporthaveri
Aftonbladets förre kulturchef, Håkan Jaensson, mejlar mig en rad ur Havamal: ”Stark ström går med egna vågor genom havet”.
Utanför fönstret viner vintern. Aftonbladet Kultur har just blivit utpekade som Putin-kramare och några av våra skribenter påstås dessutom vara ryska agenter. Vi är i gott sällskap; även Svenska freds sägs springa Kremls ärenden då man argumenterat mot värdlandsavtalet med Nato.
Det är rapporten Russias strategy for influence through public diplomacy and active measures: the Swedish case som ligger till grund för beskyllningarna. I medierna presenterades den som en skapelse från Utrikespolitiska institutet (UI). Det är också så den beskrivits i internationell press. Författarna är nämligen knutna till UI, Martin Kragh är till och med chef för dess Rysslandsavdelning.
Snart stod det klart att rapporten är helt renons på empiri och akribi. Det finns inga belägg för de allvarliga anklagelserna. (Podden Mediespanarna, Umeå universitet, totalslaktar rapporten på torra formella grunder. Det är akademisk lyteskomik av bästa märke.)
I onsdags tog UI:s chef Mats Karlsson sin hand från rapporten. I ett ansträngt luddigt tillrättaläggande skriver han att den inte har något med hans fögderi att göra (Aftonbladet Kultur 11 jan). Varför det tog honom flera dagar att meddela det är gåtfullt, men källor inifrån institutet vittnar om upprörda stämmor. Dels för att samtliga som jobbar på UI kan misstänkas vara ideologiskt styrda charlataner, dels för att några forskare där själva kan inrangeras i det Kremlvänliga narrativ som Kragh målar upp.
Vem kan ha förtroende för Martin Kragh efter det här? Eller för UI, som håller sig med en mellanchef som uppvisat både inkompetens och lömska avsikter?
I fredags backade Kragh vad gäller Svenska freds. Han gjorde det på UI:s hemsida, så nog är det svårt för dem att övertyga oss om att Kragh uppträder i lånta fjädrar. Det är legitimt, medger Kragh, att diskutera värdlandsavtalet ur ”två” aspekter. Ergo: Man kan ha antingen ett ryskt eller amerikanskt perspektiv. Inget annat.
Med kniven mot strupen erkänner Kragh den grundläggande demokratiska rättigheten att få ha en egen åsikt om svensk säkerhetspolitik. Men den rätten måste gälla samtliga som pekats ut i rapporten, alla som inte delar Kraghs syn på Ryssland och Nato måste ha rätt att tänka fritt utan att beskyllas för att gå Putins ärenden.
I tidningen Journalisten i fredags fortsatte Kragh misstänkliggöra våra medarbetare utan att säga vilka det rör sig om och fortfarande utan att redovisa ett enda belägg. Om en dagstidning hade publicerat liknande anklagelser utan några belägg, hade det varit åtalbart.
För Kragh verkar det här vara personligt. För oss andra är det principiellt.
