”Jag hade kunnat leva på potatis för att slippa jobba”
Maria Adolfsson gick från utbränd pressansvarig på SL till succéförfattare av deckare
Från utbränd pressansvarig på SL till internationellt hyllad deckarförfattare.
– Jag var så trött på att yrkesarbeta att jag hade kunnat leva på potatis för att få slippa.
Det säger Maria Adolfsson, vars liv tog en oväntad vändning vid 59 år ålder.
Då utkom Felsteg, hennes första bok i en serie om kriminalinspektör Karen Eiken Hornby. Den såldes till femton länder. Ett år därefter kom Stormvarning, som såldes till arton. Nu är hon aktuell med Mellan djävulen och havet och den lär inte minska försäljningssiffrorna.
– Det är helt fantastiskt att få vara med om i min ålder. Jag vågade inte berätta hur gammal jag var när förlaget hörde av sig. Men det verkar inte finnas någon åldersdiskriminering för författare. Det här tänker jag hålla på med så länge jag lever och är frisk.
”Låg dubbelvikt”
Vägen dit har inte precis gått som på räls.
Maria Adolfsson hoppade av gymnasiet och började i upplysningen på SL, Storstockholms lokaltrafik.
– Sen plockades jag upp till olika jobb, vilket ledde till att jag till slut blev presstalesman för hela SL. Det var då ett nytt signalsystem skulle införas på gröna linjen samtidigt som vd:arna kom och gick. Varje dag hade jag 20–30 journalister i telefonen. Jag var ensam om jobbet, fick ingen ersättare när jag gick på semester eller var sjuk. En gång låg jag dubbelvikt och kräktes samtidigt som jag talade med Radio Stockholm.
Folk blev så arga över kaoset i trafiken att hon fick ha personlarm.
– Självklart gick jag in i väggen och grät i tre veckor. När jag kom tillbaka var vi fem som delade på det jobb jag gjort ensam. Fortfarande kan hjärtat börja banka om jag hör samma mobilsignal som jag hade när jag jobbade.
”Vill inte bli tillsagd vad jag ska göra”
Maria Adolfsson har alltid skrivit och under årens lopp skickat in manuskript till olika förlag.
– Jag fick ofta beröm men också många förslag till ändringar. Men jag gillar inte när någon talar om för mig vad jag ska göra. På SL såg jag till att springa fort i förväg. Så när jag fick en order hade jag redan utfört den.
Följden blev att Maria Adolfsson struntade i alla synpunkter hon fått från förlagsvärlden och beslöt sig för att skriva en roman bara av lust, bara för sin egen skull.
– Och där jag bestämde rubbet.
Hon skapade till och med en ny ögrupp i Nordsjön, kallad Doggerland.
– Det har funnits en landmassa mellan Storbritannien och kontinenten men den försvann i en tsunami för 10 000 år sedan. Jag beslöt mig för att återuppliva den. Mitt Doggerland består av tre karga öar, Heinö, Noorö och Frisel. Landet har varit fattigt men efter att man hittat olja har befolkningen fått det bättre. Människorna är en blandning av skottar, engelsmän, holländare och skandinaver.
Jag kan tänka mig att redaktörerna på Bonniers ställde sig något undrande inför denna nya skapelse. Men Maria Adolfsson har en förmåga att verka trovärdig in i minsta detalj. Som läsare får man lust att åka dit och besöka någon av de trevliga pubarna.
”Hon är lite som jag”
Doggerland har en egen poliskår. Där arbetar kriminalinspektör Karen Eiken Hornby. Hon är en kärv, lite skadeskjuten kvinna med ett hemligt förflutet.
– Hon har civilkurage, reagerar starkt på orättvisor och missförhållanden och vågar säga ifrån. Hon är lite som jag. Om någon säger något korkat kan jag tänka: Håll nu käften, säg ingenting, säg ingenting! Och så hör jag mig själv säga det.
Maria Adolfssons framgångar beror på att hon har ett obönhörligt driv i språket, att intrigen är realistisk och spännande och att hon tar upp dagsaktuella frågor.
– Det är samma sak där som här. Våld mot kvinnor, mord, ekonomiska svindlerier, politiskt maktmissbruk. Vad som driver mig är motivet. Varför begår människor brottsliga handlingar?
Utelämnar morden
För oss som inte är så förtjusta i ingående skildringar av sadistiska mordmetoder är hennes böcker en välgärning.
– Jag skriver om vad som händer före och efter, men inte under.
Maria Adolfsson ser framtiden an med tillförsikt.
– Jag har en hel serie i huvudet.
