Höghusflicka i en stad där alla vill bort
Träffsäkert om trasig bakgrund och längtan efter förändring
Språkligt är den här något alldeles extra – realistisk, dynamisk, både rolig och kolsvart. En och annan mening är så välskriven att jag läser om för rent nöjes skull. Berättarjaget Malin är en ”höghusflicka” med trasig bakgrund, en iakttagare av rang. Det här är en klasskildring av en stad där folk längtar bort, utan att det blir något av det. Där Malin skäms över sin sjukskrivna mamma, dricker med väninnorna och där livet bara rullar på.
Lite håglöst jobbar hon på Ica, där hon börjar ligga med sin mycket äldre chef, liksom bara för att något ska hända. Helt klart är hon en intelligent ung kvinna, men det är som om inget riktigt känns inom henne.
Jag är imponerad av hur träffsäkert författaren skildrar Malin och hennes tjejkompisar, det där intensiva och samtidigt nonchalanta.
Det som drar ner betyget är att berättelsen saknar riktning, precis som sina karaktärer. Och då är det förstås möjligt att det är meningen.
