Ett alldeles utmärkt val
Petter Lindgren om Jila Mossaed på stol nummer 15
Ännu är det väl inte dags att tömma papperskorgarna över Kungsgatan, men nog kan placeringen av poeten Jila Mossaed på stol nummer 15 i Svenska Akademien räknas som ett första steg mot något som liknar normalitet.
Nu blir församlingen åtminstone beslutsfähig, om jag räknat rätt. Invalet är i alla händelser utmärkt. Mossaed, född i Teheran 1948 men bosatt i Sverige sedan 1986, är en fin lyriker på både svenska och persiska.
I hemlandet Iran har hon givit ut sju böcker, och i Sverige har hon uppmärksammats inte minst för Jag föder rådjuret från 2015 (Lejd), en diktsamling för vilken hon för övrigt tilldelades Aftonbladets litteraturpris samma år.
Som få andra poeter på svenska har Mossaed synliggjort det skuggliv och den identitetsförlust som kan följa på en tillvaro i exil, och också i sin nyaste diktsamling, årets Vad jag saknades här (Lejd), hennes sjunde på svenska, söker hon sig till denna smärtsamma låga. Tilltalet är mörkt och i grunden romantiskt, men här finns också en intensitet och ett självlysande och gnostiskt färgat bildspråk som kan föra tankarna till Bruno K Öijer eller varför inte Stagnelius:
Så här kan det till exempel låta (Vad jag saknades här):
”Det var ditt stoft / som mindes mig / i natt / Kände på mig / att du ville ha mig nära / Stängde dörrarna / men lukten av blöt jord / spred sig i rummet.”
