Ett eko av sekterism
Svar till Kajsa Ekis Ekman om postkapitalismen
Kajsa Ekis Ekman kallar Paul Mason ”charlatan”, hans bok Postkapitalism ”ovetenskapligt dravel”. Praktiskt taget alla marxistiskt orienterade tidskrifter ”skrattar åt den”. Hur det nu går till.
Annat är det med oss ”okunniga svenskar”; våra recensioner är en enda tillbedjan till Mason och hans bok.
Paul Mason skriver i mängder av vänstertidskrifter och nättidskrifter, från den oumbärliga amerikanska Jacobin till franska Le Monde Diplomatique och den måttfulla Guardian. Han har givit ut en rad, oftast välmottagna, böcker. Mason jämförs ibland med Eric Hobsbawm, vår tids främste marxistiske historiker.
Masons bok Postkapitalism uppmärksammas i rader av vänstertidskrifter; den helt övervägande delen av dem är välvilliga: respektfulla till hans inträngande analyser av kapitalismen, hans breda, historiska perspektiv och till de krav han ställer om församhälleligande av den globala energisektorn, av datorindustrin och av större delen av den globala finansmarknaden.
Däremot förhåller de flesta sig avvaktande eller skeptiska till Masons något spekulativa och utopistiska tänkande om teknikens och datorernas revolutionära kraft. Ett illustrativt exempel på den sortens mottagande finns i tidskriften Marx & Philosophy.
Det finns givetvis också hårdför kritik mot Mason, framför allt från Joseph Choonara i International Socialism. Den texten bemöttes effektivt i ett senare nummer av tidskriften. Ett av många möjliga exempel på en pågående öppen, fri och vital debatt om Mason. Den är lyckligtvis i stort sett befriad från indignation och aggressivitet.
Den som vill ha ytterligare exempel på betydelsen av diskussionerna kring Postkapitalism kan jämföra den italienske samhällsvetaren Lelio Demichelis svala skepsis till boken på MicroMega med Rob Lucas långa infallsrika analys om samma bok i New Left Review.
Bådas texter är odogmatiska och osentimentala.
Vänstern, så marginaliserad av dagens auktoritära kapitalism, behöver den sortens fria, toleranta diskussion. Inte kommandon, som ekar av inskränkt sekterism.
