Det är farten som dödar
Det är intressant när Alex Schulman, mediehjälte eftersom han lagt ner sin blogg trots att den gått så bra, berättar hur han har triggats att ta i litet till av blodtörstiga läsare som har kunnat reagera direkt på hans senaste påhopp.
Mer hat har givit mer av folkets kärlek. Och rasande fort har det gått.
Och kanske är det hastigheten det är fel på. Hastigheten som får människor att dra iväg idiotmejl till varandra (helst till kvinnor och till och med i nyktert tillstånd). Hade de varit tvungna att hitta ett kuvert och ett frimärke och gå till brevlådan hade de hunnit tänka efter?… och hade Schulman fått vänta ett dygn på reaktionerna hade han kanske, ibland, kunnat lugna sig litet.
Det är också hastigheten i det totala mediebruset som driver människor att ta i för att sticka ut, hinna märkas innan nästa bok, tv-program eller allmän skandal snor intresset.
Sänkt hastighet skulle kunna rädda om inte liv så en viss förmåga till tänkande och samtal. Och antalet publicitetsoffer skulle sjunka.
Förnumstigt? Visst. Men vi ska på ett sammanträde om fyra minuter och har jävligt bråttom.
