Ukrainakrisen är inte Putins fel
Professorer nyanserar en förenklad debatt
SAKPROSA Den svenska debatten om krisen i Ukraina skulle i stort sett gå att sammanfatta under rubriken ”Putin är dum”. Att det går att diskutera ämnet något mer intelligent framgår av den lilla bok som Karneval förlag gett ut med titeln Vems fel är Ukrainakrisen? Den återger en debatt som under hösten förts i den ansedda tidskriften Foreign Affairs med utgångspunkt i en artikel av statsvetarprofessorn John J Mearsheimer.
För honom har västvärldens och USA:s agerande starkt bidragit till det tragiska förloppet. Tanken på en Natoutvidgning och den säkerhetspolitiska likriktning som EU-avtalet förutsåg var en direkt utmaning mot Ryssland. Det ovillkorade stödet till en ny regering (med bland annat verkliga nyfascister som parlamentariskt underlag) triggade Kremls militära agerande.
För Mearsheimer borde västvärlden nu verka för att Ukraina blir ett neutralt land, en buffert mellan öst och väst i stil med Österrike efter det andra världskriget. Hans analys diskuteras i boken kritiskt av två andra amerikanska professorer, Michael McFaul och Stephen Sestanovich, båda tidigare diplomater. De ser Putins aggressiva handlande som förstockat och kontraproduktivt. Men de verkar enas i Sestanovichs slutsats: ”Det bästa skälet till att inte driva frågan om en Natoanslutning för Ukraina har alltid varit att undvika att slita isär landet”.
Åsikterna divergerar men den här debatten visar i alla fall att analytiska argument kan ersätta förenklade slagord.
