Olsson kroknar också
Martin Aagård om Expressens trötta kulturchef
DEBATT. Karin Olsson, kulturchef på alternativmediet Expressen, har tröttnat på samtidskonsten. Det är den krokiga flaggstången på Sergels Torg, signerad Mattias Norström, som fått henne att slutligen ge upp.
I ett inlägg (3 september) förklarar hon självironiskt att hon gärna kallas borgarbracka men att hon faktiskt gillar raka flaggstänger och nu får det räcka med konstnärliga ”spratt”.
Hon har så länge engagerat sig så hårt för nästan samtliga konstnärer som ifrågasatt politisk korrekthet – Makode Linde, Lars Vilks, you name it – men här gick alltså hennes gräns. När någon skämtar med vår fina svenska flagga. Hon tycker att det känns gjort. Och det har hon ju rätt i. Nationalismen har länge varit en av konstens mest utnyttjade råvaror. Från Jasper Johns och Andy Warhol till Peter Johansson och Ai Weiwei har tusentals moderna konstnärer omtolkat, skändat och utmanat maktens symboler.
Men en sak gör faktiskt ont när jag läser Olsson. Journalistik är inget myndighetsuppdrag, inget ämbete. Det finns inga skyldigheter som journalist att engagera sig i någon som helst fråga. Men det finns ett fåtal av oss som sitter på en fet lön betald av läsarna och därmed har råd, trygghet och oberoende nog att engagera oss i något så absurt som samtidskonsten i ett samhälle som blir allt mer genompolitiserat.
Och det är vi, Karin Olsson och jag. Vi tillhör ett litet fåtal privilegierade opinionsbildare – kulturjournalister på medier utan statligt stöd eller licenspengar som reglerar vad vi kan tycka och tänka. Det är bara vi som är helt fria att ta en kula för konsten eller bomba den med invektiv om vi nu vill det.
Om vi tröttnat på konsten så till den milda grad att vi inte längre kan förklara hur den kan bli bättre kanske vi borde fundera på att ta ett annat uppdrag än kritikerns.
När delar ur Kulturhusets personal vägrade vakta Makode Lindes (en konstnär hon tyckte ”förminskades”) omdiskuterade utställning ansåg Karin Olsson att de var offer för en kränkthetskultur och genast borde springa tillbaka till jobbet. Det kanske är dags att tillämpa samma princip på sig själv.
PS. Flaggan var 
. Ett konstverk som triggade i gång konservativa ryggmärgsreflexer i hela Twittersamhället. Det enda som drar ner betyget är att konstnären kände sig manad att påpeka att han ”älskar Sverige” och därmed inordnade sig i den högerpopulistiska mediedagordning han gott kunde vänt ryggen. DS.
