Jag blir besviken på urfeministen

Linda Skugge om Mary Wollstonecraft: Självmord för en mans skull! Blä!

Visste ni att den gamla feministikonen Mary Wollstonecraft reste omkring i Skandinavien i slutet av 1700-talet? Dessutom hade hon med sig sin ett år gamla dotter Fanny, född utom äktenskapet mitt under den franska revolutionen, vilket tvingade Wollstonecraft att fly tillbaka till England.

Det låter hur coolt som helst. Vilken äventyrare! Boken hon skrev om sina strapatser i Sverige – där hon tyckte att maten var för hårt saltad och brödet oätligt eftersom svenskarna bara bakade en gång om året – blev dessutom en bestseller som översattes till flera språk och hennes naturlyrik inspirerade både Coleridge och Wordsworth.

”Å Mary, Mary, tänker jag kärleksfullt, du finns till! Alltjämt efter mer än tvåhundra år finns du till, lika modig, lika arg, lika fyndig, lika kvicktänkt som då, i det sena 1700-talets Europa.”


Historieprofessor Yvonne Hirdman visar i sitt förord till nyutgåvan av Mary Wollstonecrafts Till försvar för kvinnans rättigheter den vanliga kärleken till denna feministikon.

Men jag måste erkänna att jag – när jag började läsa på om Mary Wollstonecraft – blev extremt besviken på att denna urfeminist var så svag för män.

Resan till Skandinavien berodde inte på en längtan efter frihet och storslagna äventyr. Nej, utan Wollstonecraft erbjöd sig att leta reda på ett stulet skepp fullt med silver (!), för att vinna tillbaka dottern Fannys pappas hjärta (!!). Rafflande ja, feminism nja.

När mannen sedan efter utfört uppdrag (hon hittade båten men silvret var stulet) ändå inte ville ha henne så kastade hon sig i Themsen! Självmord för en mans skull! Blä! Dessutom var det inte första gången hon försökte ta livet av sig för Fannys pappas skull, hon hade redan räddats från en överdos.


Är det bara jag som tycker det här är futtigt?

Något blidkad blir jag när jag läser om Wollstonecrafts för den tiden mycket progressiva idéer om en ny sorts familj. Hon föreslår för Fannys pappa och dennes nya flickvän att de alla tre kan leva tillsammans och att han kan ha sex med flickvännen och ett slags intellektuellt samliv med henne själv. Hon kunde inte acceptera att bli lämnad och att hennes dotter skulle berövas sin pappa bara för att han var så nyckfull och blivit förälskad i en annan. Säga vad man vill om det, nytänkande är det i alla fall.

Tyvärr så höll inte Fannys pappa – eller flickvännen – med om den här sortens annorlunda idéer.

Sagan slutade vare sig lyckligt eller feministiskt. En litteraturkritiker blev betuttad i Wollstonecrafts reseskildring från Skandinavien, varpå Wollstonecraft blev så smickrad att … hon blev ihop med gubben (!!!).

Sedan tog det roliga slut när hon endast trettioåtta år gammal dog i barnsäng.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.