Äntligen kommer berättelserna om ensamhet

Anna Andersson om en skam som kanske börjar släppa

I ”Mansfällan – kan Andrev få en vän?” (SVTplay) inser journalisten Andrev Walden att han måste skaffa sig ett umgänge utanför familjen.

För några veckor sen skrev Madelaine Levy en essä i Svenska dagbladet (24/11) om hur hon mitt i det mest intensiva småbarnslivet upplevde en ensamhet. Vänner, kollegor, studiekompisar – alla djupare relationer hon haft före barnen gick nu på spar­låga; en nödvändighet för att orka men det resulterade i en känsla av isolering.

Det fanns inget polemiskt i texten, den var snarare sökande, vände och vred på frågan. Inte heller var det något nytt, som Levy själv konstaterade är det fler som har skrivit om paradoxen i att å ena sidan ha små barn in på huden och å andra sidan känna sig ensam.

Men Levy fick svar, av Linda Skugge (Expressen 26/11) och av Malin Wollin (Aftonbladet 29/11). Skugge skrev att barn ändå var mycket bättre sällskap än vuxna, Wollin att Levy kommer att sakna den tid som är nu och att inga samtal i världen kan ersätta den.

Jag har den största respekt för Skugge och Wollin och tvivlar inte en sekund på att det de skriver är helt sant – för dem. Men varför var de tvungna att alls svara Levy?

Innan jag fortsätter måste jag lägga korten på bordet om min hopplösa position här: jag är själv barnlös. Jag vet att jag inte alltid blir trodd när jag säger att det inte är en sorg men det är okej. ”Du vet inte vad du går miste om.” Nej, exakt.

Men min barnlöshet har gjort att jag känt mig ensam i vissa sammanhang, som när bara kvinnor umgås och förutsätter att familjelivet är den minsta gemensamma nämnaren. Den där känslan när de liksom sluter leden runt moderskapet.

Det är inget stort problem, jag har andra gemenskaper. Men ensamhet kan se ut på många sätt, det behöver inte vara en gammal farbror som ligger och dör utan att någon märker det.

På SVT Play kan du se journalisten Andrev Waldens kortfilm Mansfällan – kan Andrev få en vän? där han inser att han behöver ett umgänge utanför familjen och försöker bli kompis med en kille som heter Klas.

I Nuckan skriver Malin Lindroth om sitt liv som singel – det är inget udda med att leva ensam i Sverige i dag men det som gör hennes bok modig är att hon berättar att det för henne är ofrivilligt. Hon vill leva med någon men så har det inte blivit.

Det skulle inte falla mig in att svara henne med att lista alla fördelar med att leva ensam.

Det kan inte vara annat än bra att ensamheten börjar tala om sig, hur den än ser ut. Den som inte känner igen sig kan ju bara lyssna. Andra kanske känner sig lite mindre ensamma med sin ensamhet.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.