Den lysande bristen på sakkunskap

Göran Sommardal om kinesiska framsteg och alternativa fakta i svensk press

Shanghai skyline.

Kanske är det bara rätt åt kineserna att den svenska dagstidningen Dagens Nyheter låter Richard Swartz publicera en så gediget okunnig och osaklig ”krönika” över tillståndet i landet som den som nådde nät och trycksvärta lördagen 27 januari?

Med etnoaristokratisk ignorans tror sig Swartz utifrån intellektuella trapetsnummer med sådant som Schumpeters begrepp om ”kreativ förstörelse” och dess tänkta frånvaro i Kina kunna deducera fram ett land utan entreprenörer, utan innovationer, ja i stort sett utan allt minnesvärt:

”Hittills har Kina inte förmått skapa – eller riktigare: tillåtit – någon Bill Gates. Vem kan namnet på någon kinesisk innovation, från pryl bort till så kallad livsstil, som vi inte längre kan föreställa oss att vara utan? […] Ty för en ekonomi byggd på innovationer saknar Kina den grundläggande förutsättningen: frihet.”


Ja visst, käre Richard, vem känner till sådana puttefnaskrar som internetentreprenören Ma Huateng, grundare och VD för Tencent (börsvärde 4 triljoner)? Eller kapitalistpysslingen Jack Ma, ägare till Alibaba (senaste börsvärde 4 triljoner)? Eller vem har någon hört talas om Kinas världsledande teknologi vad gäller höghastighetståg? Eller de statliga och privata företagen, som APT Satellite Holdings, som ligger alltmer i framkant vad gäller rymdteknologi? Eller biotekniksektorns 105 biljardärer, elektronikbranschens 75, kemiindustrins 75 och IT-branschens 55 miljardärer? Och då har vi ännu inte varit inne och knaprat på kinesisk vapenteknologi.

Det kan inte dölja sig många innovationer där inte. Och hur svårt kan det inte varit för dessa företagare att låna på banken utan att vifta med partiboken!

Och livsstilen har ju inte förändrats heller? För inte kan man väl kalla det en förändring att medan 13 procent av alla äktenskap i början av 1990-talet inbegrep en brud som var äldre än brudgummen, så hade siffran på 2010-talet ändrats till 40 procent. Unga kvinnor letar inte längre efter Gao-fu-shuai (lång-rik-snygg), eftersom så många har arbete, lägenhet och en bra utbildning. Men inte kan väl det räknas som ett framsteg vad gäller jämställdhet mellan könen?


Allvarligt talat: Den mycket mer besvärande fråga som måste ställas beträffande utvecklingen i Kina är hur alla dessa materiella och sociala framsteg kunnat uppnås, samtidigt som censuren över tidningar och medier och internet har skärpts, rättsaktivister och människorättsadvokater har gripits, pådyvlats hopkokade brottsrubriker och kastats i fängelse? Hur universiteten rensat ut allt ”opatriotiskt” eller ”borgerligt liberalt” kursinnehåll. Och mer i den svängen.

Det Förbund till sanningens försvar som SVT, SR, SvD och DN nu har bildat inför valrörelsen framstår alltmer som ett medieideologiskt grustag. Allt tal om höjd vaksamhet inför fake news och alternativa fakta mynnar ju till slut ut i en fråga om sakkunskap.

Vad medierna borde koncentrera sig på är att rensa ut allt NYS, som publiceras, det vill säga allt mellan ”ett hum om” och ”strunt, smörja”.

Och nys är nys, om ock i gyll’ne åsikter.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.