Kampen mot förtryck viktigare än bröst i närbild
Martin Aagård om censureringen av Submission
Ayaan Hirsi Alis och Theo Van Goghs film Submission (2004) censurerades när den visades på Nobelmuseet! Det avslöjade SVT-programmet Existens i förrgår. Enligt Existens hade Imam Abd Al Haqq Kielan fått plocka bort delar av filmen innan den visades på utställningen ”Yttrandefrihet. Var går gränsen?”
Skandal! Eller?
Submission består av en tio minuter lång monolog, berättad av en kvinna klädd i slöja och genomskinlig negligé.
Kvinnan är egentligen supertänd på den vackre Rahman, men har tvingats gifta sig med Aziz. Han luktar illa och misshandlar henne.
Hon blir fånge i sitt hem. Hennes farbror Hakim våldtar henne och hon blir gravid.
Nu vill hon dö. Filmen avslutas med att kvinnan ber medan kameran sveper upp och ner över negligén några gånger.
Trots att filmen är så kort hinner den vara dålig flera gånger. Alis manus är styltigt, klippbilderna med halvnakna kvinnokroppar fogas samman med pisksnärtsljud.
Existens hade en halvtimme på sig, men lyckades ändå inte berätta vad som egentligen saknades på Nobelmuseet – ett 8 sekunder långt klipp på den genomskinliga negligén.
Det är inte upprörande. Publiken bestod av skolbarn.
Theo Van Goghs mjukporrestetik är faktiskt provocerande oavsett religiös övertygelse.
Framför allt för att den döljer filmens oerhört viktiga buskap. Ayaan Hirsi Alis kamp mot det kvinnoförtryck som sker i Islams namn är värd att uppmärksammas på andra sätt än genom en softad lins som zoomar in på ett par bröst.
