Ett ögonblick …
Nina Hemmingsson, 46, serietecknare och författare, nyligen anställd som förläggare och redaktör på förlaget Kartago.
Berätta lite om jobbet.
– Jag och en annan förläggare delar på det, så jag ska bara vara där två dagar i veckan. Då kan jag hinna med mitt eget arbete också. Utan att teckna och skriva skulle jag bli galen. Men jag har redan börjat vara på förlaget mycket mer än de där två dagarna.
Är det nervöst?
– Lite, för jag har inte alls varit i den här änden förut. Först tänkte jag att jag måste låtsas. Sen insåg jag att jag faktiskt lärt mig något under alla år, men det märker man knappt när man alltid sitter själv.
Nu får jag vara med människor som älskar samma sak som jag. Dessutom kommer Rolf (Classon, reds. anm) finnas kvar på ett hörn. Han grundade Galago i slutet av sjuttiotalet, och sen Kartago som sidoprojekt.
Du har bara frilansat tidigare?
– Ja, i sjutton år ungefär. Det är en chock att behöva vara fokuserad direkt på morgonen, och ovant att behöva se representabel ut. Jag kan inte gå i pyjamas till min ateljé som ligger ett kvarter hemifrån.
– Men det är jätteroligt, det blir faktiskt ansträngande att bara jobba med sig själv hela tiden. Jag ska använda ett ord nu som jag aldrig har sagt förut, men jag är pepp. Det trodde man inte.
Kommer du fortsätta rita bylinebilderna till Aftonbladet Kultur?
– Ja, absolut.
