Rökverk om tysk tänkare
Stark och äkta gestaltning om Jerusalem
FILM Margarethe von Trottas senaste film heter kort och gott Hannah Arendt. Den är inte någon renodlat biografisk berättelse om den kända filosofen utan ett slags idédrama med koncentration på hennes lika berömda som omdiskuterade insats som bevakare av rättegången mot Adolf Eichmann i Jerusalem. Som utsänd av tidskriften The New Yorker följde hon det juridiska dramat i detalj och hennes tes om ondskans banalitet har stötts och blötts under de femtio år som nu gått sedan reportagen publicerades.
Filmen hade premiär i veckan och huvudrollen som Hannah Arendt spelas av Barbara Sukowa som av de tyska recensenterna prisas för sin insats. Trots koncentrationen på det som hände i Jerusalem blickar von Trotta tillbaka till de år då Arendts filosofiska världsbild formades i den nära och känslomässigt komplicerade relationen till Martin Heidegger, en man som enligt filmkritikerna dock har gestaltats alltför blekt och nedtonat i filmen.
Tidsfärgen uppges ändå vara stark och äkta. Både under köksdiskussionerna och vid seminariebordet röker Hannah Arendt som en borstbindare och det får Der Spiegels recensent att undra om nedgången för de tyska universiteten och deras filosofiska utarmning möjligen kan ha något att göra med rökarnas allmänna marginalisering i dagens samhälle.
