Jakten på den försvunna pastorn
Gäckande skugga jagas i essäsamling
Erik Söderberg var kyrkoherden i Maglehem som rymde från sjukhuset och bröt upp ur sitt äktenskap. Han var bibliofil och konstsamlare, beläst i Kierkegaard och Strindberg. Enligt en kollega var han ”estetiskt lagd med åtskilliga brytningar i sitt väsen”.
Sven-Eric Liedman växte upp i prästgården i grannförsamlingen Vittskövle och han har tydligen starka minnen av den bygdeskandal som pastor Söderbergs uppbrott innebar. På senare år har han försökt reda ut vad som egentligen hände med den kyrkans tjänare som försvann ur församlingsbornas åsyn tillsammans med en yngre kvinna. I tre avsnitt i den här samlingen av miniessäer redovisar han sin jakt på en gäckande skugga.
Egentligen borde jag i den lilla boken ha koncentrerat mig på de inkännande berättelserna om Goethe. Eller reflekterat kring Kierkegaards omdöme om den store tysken: ”en talangfull försvarare av sina fadäser”. Jag borde kanske också tillsammans med Augustinus ha filosoferat kring tidens flykt eller med Sven-Eric Liedman själv funderat över vad som präglar livets förlösande ögonblick.
Ändå är det pastor Söderbergs öde som mest har engagerat mig när jag slutat läsningen. Kanske beror det på att kulturhistoriens giganter redan finns analyserade på så många håll medan dramat i Maglehem verkligen är ett scoop. Plus att vi får en spännande redovisning av en enveten forskares jakt på persondata i svenska arkiv, visserligen nästan resultatlös, men ändå.
Det finns ett drag av meditationsbok över den här samlingen texter. Sven-Eric Liedman redovisar en del av det som livet lärt honom. Han karakteriserar på ett ställe Kierkegaard som ”en lärd kunskapsföraktare”. Själv är han, som alla vet, en mycket lärd bildningsivrare. Det gör honom alltid läsvärd.
