...och vinnaren är: Ladbrokes
Vi spelar och spekulerar hellre än intellektualiserar ett författarskap
Förhandsdiskussionerna om Nobelpriset handlar allt mindre om Litteratur och allt mer om Ladbrokes. Vi diskuterar inte vem som borde få världens finaste utmärkelse och varför, vi pratar om vilka spelbolagen rankar högst. Vidarebefordrar deras spekulationer, spelar med i spelandets logik. Springer i flock. Det är mycket enklare och mer publikt än att intellektualisera ett författarskap.
Mystiken är en viktig del av Nobelsprisets varumärke, men kanske borde Svenska Akademien läcka lite, som de gjorde förr. Den har lika lite som vi journalister nån skyldighet att hålla Ladbrokes under armarna.
Å andra sidan: utan Ladbrokes hade jag aldrig läst Ngugi wa Thiong’o. Å tredje sidan är det också Ladbrokes som tvingat mig att slösa bort trettio timmar av mitt liv på Haruki Murakami.
Den som spelade på Alice Munro fick tillbaka fyra gånger pengarna. Valet kan inte uppröra nån litteraturälskare. Eller som Göran Greider skriver i ett sms från Chicago: ”Att läsa henne är som att dricka ett glas vatten”.
Jag gläds med dem som är glada, men tycker det är roligast när de aderton ger mig en författare som jag aldrig har läst. Som ruskar om min världsbild. Eller som tvingar oss självgoda västerlänningar att problematisera den intellektuelles handlingsutrymme.
Mo Yan borde få priset varje år.
Jag kikar redan nu på Ladbrokeslistan i hopp om att till 2014 hitta ett namn som får livet och litteraturen att brinna.
