Alla är vi som apor – så är det

Ann Charlott Altstadt

Forskare: Det mänskliga är djuriskt

helskärm

Världens ledande primatforskare, Frans de Waal, har ägnat flera böcker åt att sudda ut de skarpa gränserna mellan människor och djur. Hans och andras studier av våra kusiner schimpansen och dvärg­schimpansen (bonobon) i vilt tillstånd och i djurpark har förändrat synen på människan. Vår moral har tidigare betraktats som en tunn fernissa konstruerad för att förhindra att den råa egoistiska människan startar allas krig mot alla, men tack vare vetenskapspersoner från en rad forskningsfält har den traditionella mörka bilden av vår mänskliga natur långsamt bleknat.

Frans de Waal visar att egenskaper som vi ansett vara exklusivt mänskliga – empati, hjälpsamhet och vänskap – är produkten av evolutionära processer och även förekommer hos djur. Människoapor som inte är släkt kan exempelvis ta hand om unga, gamla och sjuka som inte kan fixa mat själva.

Till och med rhesusapor visade tolerans och överseende gentemot en utvecklingsstörd apa som störde flockordningen. I de Waals senaste bok Bonobon och tio guds bud vill han därför argumentera för att vår moral ligger inbäddad i våra gemensamma gener.

Schimpans- och bonoboflockar är rudimentära samhällen med komplicerat socialt samspel som grundas på en sorts moralisk ordning som de Waal kallar gemenskapsomsorg.

Även apor blir skogstokiga av orättvisor. Om två schimpanser blir tilldelade gurka mumsar de på, men om den ena plötsligt får druvor blir den som fortfarande får gurka rasande, kastar sin bit och vägrar äta.

Experimentsituationer visar att schimpanser ofta delar sin mat när de lika gärna kan låta bli och när en schimpans blev tilldelad mycket mer och godare mat än de övriga i flocken försökte hon stoppa orättvisan.

Den schimpans som putsar en mest delar man mer mat med.

I det matriarkala bonobosamhället löser man konflikter med sex, vilket leder till ett ständigt kopulerande, även mellan individer av samma kön. Men också efter de blodiga bråken bland de stora schimpanserna pussar, kramar och vårdar de varandra. Honor är involverade i de komplexa politiska striderna men försöker handgripligen avbryta våldsamheter och till alfahannens uppgift hör att agera opartisk medlare vid konflikter.

Schimpanser har impulskontroll, de aktar sig för att bryta normer och visar skuld och skam när de misslyckas. De förväntar sig lojalitet av sina vänner och blir känslomässigt upprörda över att bli svikna. De visar också tacksamhet över artgränserna. Frans de Waal berättar om hur han lärde en deprimerad hona, som inte hade mjölk nog att få sina barn att överleva, att flaskmata. I åratal efteråt kände hon igen de Waal vid besök och tackade honom med glädje och gester för att han hade hjälpt henne att bli mamma.

Frans de Waals roande oroande djurexempel vill säga oss något mycket enkelt men revolutionerande: altruism och moral är resultat av miljoners års evolution och det mänskliga är egentligen djuriskt.

På sina empiriska exempel kopplar han dock lösa, mindre stringenta tankegångar kring den hätska internationella debatten mellan (ny)ateister och religiösa. Han är inte troende men för fram den, för oss sekulariserade svenskar så likgiltiga, frågan om det kan finnas moral utan någon gud. Genom att slå in öppna dörrar och redovisa övergrepp som begåtts i vetenskapens namn, tillbakavisar han idén om att vetenskapen kan ta religionens plats.

Men hur många vill att vetenskap ska ersätta religionen? Jag tror att den kände ateisten Richard Dawkins menar att prästerskapet inte ska ges patent på frågor om existentiell natur, utan att alla yrkesgrupper borde tillmätas lika stor kompetens – bagare som florister – att vägleda oss i livet.

Jag håller med de Waal att frågan om guds existens är tämligen meningslös. Men de Waal låtsas av retoriska skäl vara oroad för vad som ska komma i religionens ställe. Han tycks då ta för givet att religiös moral alltid leder till gott beteende och att den är oföränderlig, när moralen i stället beror på tidsandan. Tack vare sekulariseringen och jämlikhetsprojekt förändras innebörden av kristen moral oavbrutet.

Om eliten agerar omoraliskt och systemet framstår som orättvist så tappar samhällsordningen legitimitet både för oss och schimpanserna.

Precis som schimpanser så apar män­niskor efter dem med högre status och prestige. Och precis som med apflockar faller samhället sönder på grund av dåliga ledargestalter, oavsett om vi tror på gud eller på vetenskapen.