Rabulist javisst!

Hos Nanna Johansson framstår skönhetsidealen precis lika sjuka som de är

Publicerad 2017-10-24

Ur Nanna Johanssons ”Naturlig skönhet”.

Vad är naturen? Om man ska tro filmaren Werner Herzog så är det död, undergång och kaos.

Samtidens fetischering av naturen och det naturliga är föga överraskande inte lika svartsynt utan omhuldar istället idén om något som är vackert, gott och friskt, ursprungligt och sant.

Exakt där kommer Nanna Johansson in i bilden, med sin seriebok Naturlig skönhet.

Redan på omslaget får vi fingret, i skepnad av Botticellis Venus som i Johanssons collage inte alls ser särskilt blid, fördragsam och ”naturlig” ut, utan hårdsminkad räcker ut tungan mot tittaren.

Sedan följer vad jag med en kritikerklyscha vill kalla en ”hejdlös drift med vår tids skönhetsideal” – som bekant särskilt bespetsade på kvinnor.

Och med hejdlös menar jag halsbrytande, hysterisk och brutal. Det betyder bland annat att man aldrig kan läsa Johanssons serier utan att samtidigt löpa risken att brista ut i ett ytterst opassande gapflabb. För när hon är rolig är hon fruktansvärt rolig.

Har man dessutom tröttnat en liten aning på svenska serier som – hur roliga de än är i övrigt – med fotnoters hjälp går till botten med samhällsproblem och orättvisor, är det en fucking lisa för själen med en utpräglad rabulist som multibegåvningen Johansson, som tycks ha om möjligt ännu mer Tourettes än en själv.

Och allt är såklart inte lika kul – det hade man förmodligen inte orkat – utan Nanna Johansson blandar och ger. Boken är uppdelad i kapitel med rubriker som Skönhet på insidan, Skönhet på utsidan, samt med återkommande inslag som Tonårssonen tipsar.

Förutom konsthistorien har Johansson till sin hjälp en tillsynes outsinlig populärkulturell brunn av idioti att ösa ur: självhjälpslitteratur, kändis-tv, kändis-radio, löpsedlar, samt inte minst veckotidningar, med sina käcka tips, sitt omisskännliga tilltal och sina särdeles fantasieggande rubriker.

Nanna Johansson ger sig på vår tids skönhetsideal.

Att förlägga samtida fenomen i en historisk kontext eller låta personer ur historien kommentera samtiden kan ge väldigt fnissiga resultat, det har vi sett i serier av såväl Liv Strömquist som typ David Nessle (den senare även som hysteriskt roliga Muralgranskaren). Ja, hela internet svämmar faktiskt över av komiska anakronismer just nu.

Nanna Johanssons take på fenomenet med historiska tjejtidningar från stenåldern till Vilda västern slår dock de flesta rekord. Nefertiti från det forntida Egypten undrar: ”Är du en horus eller madonna?” och uppmanar sina läsarinnor att simma ”Tjej-Nilen”.

Favoriten är tjejtidningen Freja från vikingatiden: ”Det här kan du göra medan killarna plundrar”, ”Är det en yxa du har i byxan … och andra raggningsrepliker” samt ”Håll dig smal under midvinterblot”. Asså …

Men Johanssons bästa grepp är ändå sedan gammalt att överföra den här blicken på djurvärlden. Det kan vara genom att sätta en rosa rosett på en Tyrannosaurus Rex eller genom att kora djurrikets sämsta pojkvänner. I en serie kommenterar påven djur enligt kategorierna horor eller madonnor. För att inte tala om min absoluta favorit, under rubriken ”slampiga djurutseenden”, där kommentarer som ”Cover yourself, plz!” haglar.

Då framstår våra skönhetsideal precis lika sjuka och absurda som de ju faktiskt är.

Plus att jag får skratta. Tack för det, Nanna Johansson, det är inte varje dag.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln