Ålmystik av Guds nåde

Carsten Palmær läser en sinnlig och vacker debut som till slut blir i nyandligaste laget

avCarsten Palmær

Foto: Getty/TT
Hur ålen förökar sig i Sargassohavet förbli en gåta.

Ingen människa har någonsin sett en levande ål i Sargassohavet.

Men det är i Sargassohavets oändliga tångrankor som man hittat de några millimeter långa, pilbladsliknande larver som Golfströmmen ska föra hela vägen över Atlanten och in i Europas åar, bäckar och kärr. Där äter de sig feta och lever ett långt och stillsamt liv.

Efter några decennier slår könsdriften till och ålen ger sig av tillbaka till Sargassohavet för att fortplanta sig och dö. Tror man. För ingen människa har någonsin sett en död ål i Sargassohavet.


Idag uttalar sig vetenskapen tvärsäkert om atmosfärens sammansättning på osynliga planeter i främmande solsystem. Men hur en skånsk ål förökar sig i det djupa havet norr om Kuba förblir en gåta.

Patrik Svenssons debutbok Ålevangeliet är en berättelse om hur forskare och filosofer ända sedan antiken försökt tränga igenom mystiken kring ålen. Men Svensson är egentligen inte ute efter att skingra dimmorna. Snarare vill han bejaka dem.

Populärvetenskap förmedlas ofta nu för tiden med författaren personligen närvarande i texten och många trevliga utvikningar. Mark Kurlansky, till exempel, har skrivit en bra bok om torsk och en annan om salt. Fredrik Sjöberg kan få en läsare intresserad av i princip vad som helst, inte minst av blomflugor. Och Patrik Svensson ägnar sig alltså åt ålen - ålen i folktro och litteratur, ålen i ekonomi och lagstiftning, ålen fri, fångad, flådd, stekt, rökt och stuvad.


Många snillen, från Aristoteles till Rachel Carson, har försökt förstå sig på det hala och motsträviga djuret: Var fortplantar sig ålen och hur? Är den fisk eller kräldjur? Hur kan den röra sig och andas både på land och i vatten? Sigmund Freud ägnade ett år av sin ungdom åt att förgäves rota efter ålens könsorgan innan han gav upp och övergick till att intressera sig för människans undermedvetna.

Med njutningsfullt äckel beskriver Svensson hur ålen snärjs och krokas, hur den stinkande och slemmig slingrar sig runt sjuåringens arm

Vartannat kapitel i Ålevangeliet handlar om Svenssons egna barndomsminnen av ålfiske - en sinnlig och vackert skriven berättelse om den fåordiga gemenskapen mellan en pojke och hans far asfaltläggaren vid en lerig skånsk åstrand.

Med njutningsfullt äckel beskriver Svensson hur ålen snärjs och krokas, hur den stinkande och slemmig slingrar sig runt sjuåringens arm och hur den slutligen dräps genom att spikas upp med femtumsspik på en bräda och flås levande: skinnet är blåaktigt på insidan, ”som ett barns pyjamas”. Ännu i stekpannan rör sig ålbitarna som i spasmer.

Foto: Emil Malmborg
Patrik Svensson.


I fångenskap kan ålen inte föröka sig. De larver som forskarna lyckats åstadkomma genom konstgjord befruktning vägrar att äta och svälter ihjäl. Å andra sidan kan en inspärrad ål som nekas kärlekens nöjen bli mycket gammal: ”Putte” i ett akvarium Helsingborg blev åttioåtta år och den legendariska Branteviksålen lär ha försmäktat i en skånsk brunn i etthundrafemtiofem år.

Enligt förlagets förhandsreklam har Ålevangeliet sålts till ett antal länder för hisnande summor, Och sällan har jag läst en bok som ligger så väl i fas med nutidens stämningar. Här finns kärlek, död, undergång och de katastrofer som vår samtid älskar att ta på sig skulden för.

Svensson vet att ta vara på den mystik som verkligheten rymmer och leder oss in i ett ålamörker av Guds nåde, där ålen dör och återuppstår som en annan frälsare. Han glider behändigt mellan dödens och fortplantningens mysterier och väver samman sin fars liv och död med ålens öde: ”Det fördolda i ålen är också det fördolda i människan”. Det uppstår en sorts själavandring mellan fiskare och fisk, mellan jägare och byte.


Det är levande skrivet. Det är skickligt komponerat. Men för en fyrkantig själ som denne anmälare blir det lite i nyandligaste laget.

ARTIKELN HANDLAR OM

Ål

Fiske

Mysterier